Roman
Andrev Walden
Jävla karlar
Bokförlaget Polaris
Andrev Walden växer upp med en karltokig mamma. Hennes förmåga att kära ned sig i karikatyrartade representanter av manskönets bottenslam är enastående. De super och slår, sviker och ljuger. För Walden betyder det att han under sju år av sin barndom har sju olika pappor. Eller pappor är förstås att ta i. Men för Walden som aldrig har träffat sin riktiga är moderns pojkvänner det närmaste en farsgubbe han kommer.
Med en sorglustig ton berättar DN-krönikören Andrev Walden om Växtmagikern och Konstnären och de andra ärkesvinen som våldgästar hans uppväxt i och omkring Norrköping. Männen blir fixpunkt i en självbiografisk berättelse om en barndom full av uppbrott, förändringar och förluster, samt om en mjuk och klok pojke som får ett högst knepigt förhållande till mansrollen och det egna könet överhuvudtaget.
Boken är tillägnad Andrev Waldens mamma. Och indirekt även bokens övriga kvinnogalleri. Sympatierna ligger hos de kantstötta men levnadsglada 1980-talskvinnorna som röker under köksfläkten och spyr galla över karlslokarna. Kvinnorna blir i Waldens ögon på sätt och viss både offer och antihjältar.
Kroken "Sju pappor på sju år" får förstås medier såväl som läsare att slicka sig om munnen. Men boken är tyvärr inte mycket mer än sin krok. "Jävla karlar" är klickbete i romanform. Med det sagt ömmar man dock för unge Andrev som är utlämnad åt egoistiska vuxna som mest ser barn som ett onödigt bihang.