Isabell Jonasson har en bakgrund inom Visbys krogliv. En värld hon nu återvänder till i romanform.
Hanna är 29 år och bor i Visby. Hon existerar, men inte mycket mer än så. Dagarna skiftar mellan att byta stomipåsar på jobbet i hemtjänsten, kolla gamla avsnitt av Top model i lägenheten och supa sig redlös på ”Mickes bar”. Havet, kullerstenarna och strandpromenaden utgör alla en tom kuliss till det liv Hanna lever men inte vill vara en del av.
När barndomsvännen Caroline ringer från Göteborg och frågar varför hon bor kvar ljuger Hanna och svarar att hon vill vara nära havet. Egentligen skiter hon i havet. Hanna vill bara slippa erkänna att livet inte blev som hon tänkt.
Veckans höjdpunkt är fyllorna på baren, där känner hon sig som hemma. Bartendern Micke säger att hon skrämmer bort gästerna med sin sura uppsyn men Hanna bryr sig inte. Hon vill bara vara ifred och stapla ölglasen på varandra tills allt känns bra inuti.
Men en dag dyker Oscar plötsligt upp. Han är från fastlandet och pluggar musik. Oscar är snygg, allmänbildad och har en mustasch som luktar gott. Hanna bestämmer sig för att göra allt i sin makt för att komma nära honom. Det blir hennes nya livsuppgift – bara det blir hon och Oscar kommer allt annat att ordna sig.
I bakgrunden finns domkyrkan, blåsten, Stora torget och kryssningsgästerna som drar sina rullväskor över kullerstenen. Stockholmare som köper sommarlägenheter i innerstaden och studenter i grupp på uteserveringarna. För en Visbybo är det inte svårt att föreställa sig fyllan på torget, stammisarna vid bardisken eller vem karaktären Micke (en ”skön” bartender som kallar kunderna för ”mannen”) baseras på.
Personligen tycker jag att litteraturen behöver fler kvinnliga huvudkaraktärer av Thorsten Flinck-typ. Hanna försöker ha en vit månad men misslyckas, hon ger sina trosor till en främling på baren, hon struntar i att jobba och ligger aldrig med samma kille mer än en gång.
Det sägs aldrig uttryckligen, men att vara kvinna är alltid politiskt – kanske särskilt för en alkoholiserad narcissist som Hanna. Hennes lidande ligger latent genom berättelsen utan att patriarkatets ramverk behöver skrivas ut. Med subtila anekdoter och tillbakablickar väver Isabell Jonasson ett spindelnät av stämning utan att skriva läsaren på näsan. Tonen i debutromanen kan jämföras med Isabelle Ståhls ”Just nu är jag här”, Johanna Frids ”Nora eller brinn Oslo brinn”, eller Otessa Moshfeghs otroliga ”Ett år av vila och avkoppling”.
”Ett nytt fräscht liv” släpptes i slutet av mars.
Hannas liv reduceras till en enda uppgift: Att göra Oscar nöjd. Men i strävan efter det perfekta livet kan hon inte riskera att visa sitt riktiga jag. I stället gör Hanna allt för att bli en så kallad ”sval tjej”. Hon byter öl mot naturvin, lagar dumplings och börjar intressera sig för inredning. Hon går upp tidigt för att raka benen, köper färska örter och lär sig att anpassa dagarna efter Oscars ”kreativa flow”.
Kanske blir ”Ett nytt fräscht liv” tidvis lite för mycket tonårsdrama. Men med lite tålamod kan nog Isabell Jonassons generationsroman gå hem hos en bred publik, både på ö och fastland.
Och för alla som någon gång tänkt att livet blir fulländat bara någon tråkig musikkille lägger handen på ens lår – för oss är det en riktig fullträff.