Låt oss inspireras av den obekväma Elin Wägner!

GT:s recensent instämmer med författaren och kulturjournalisten Ulrika Knutsson från förordet i Knutssons biografi över en stor kulturpersonlighet: vi behöver den besvärliga Elin Wägner.

Elin Wägners insatser som författare, tänkare och aktivist skildras i en ny bok.

Elin Wägners insatser som författare, tänkare och aktivist skildras i en ny bok.

Foto: TT

Recension2020-07-29 10:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ny bok

Ulrika Knutsson

Den besvärliga Elin Wägner

Historiska media förlag

Elin Wägner (1882-1949) var en unik kombination av författare, tänkare och aktivist, som fängslat många. Hennes författarskap har uppmärksammats alltmer genom dramatisering av hennes verk, avhandlingar och biografier.

Den senaste är Ulrika Knutssons Den besvärliga Elin Wägner och är både välskriven och lättläst. Det är ingen lätt uppgift att på knappt 400 sidor både teckna ett livsöde och beskriva hennes omfattande produktion av romaner, faktaböcker, brev  och tidningsartiklar, men hon har lyckats!

Elin Wägner blev tidigt journalist och var engagerad_rösträttsfrågan, kvinnors frigörelse, fredsfrågan och miljön. I början av 20-talet var hon med och startade Fogelstadgruppen, som drev kursgården Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad för kvinnor från olika samhällsklasser, som gav kvinnor kunskap och verktyg för att skriva och delta i samhällsdebatten. 

Hon arbetade aktivt i Rösträttsrörelsen och temat tas upp i exempelvis romanen Pennskaftet., men kom alltmer att tvivla på den parlamentariska demokratin och de politiska partierna. Hon var övertygad antinazist, men radikalpacifist  och drev hon under andra världskriget fredsfrågan starkt påverkad av Gandhis ickevålds ideologi. Hon deltog i såväl fredskonferenser och aktioner som konkret hjälparbete bland flyktingar i Europa och i Sverige. Mindre känt är hennes ställningstagande mot kolonialismen, som lyfts fram av Ulrika Knutsson. 

1944 blev hon ledamot av svenska Akademin och det var Elin Wägner som föreslog Gabriela Mistral till Nobelpriset 1945. När Gabriela kom för att ta emot priset var det just Elin som tog med henne till Selma Lagerlöfs Mårbacka.

Hennes starka tro på hantverket och betydelsen av ett liv i respekt för naturen innebar också kritik av industrialismen. Det tolkades bland annat som att Elin W skulle vara emot kvinnlig frigörelse och inträde i arbetslivet. Hon uppfattades som en bakåtsträvare. Idag kan vi se att hon var långt före sin tid i miljöfrågor och såg konsekvenserna av stordrift och giftiga tillsatser. 

Förordet avslutas med orden “Men den besvärliga Elin Wägner låter sig varken kramas eller ömkas så lätt, och vi kommer inte undan henne heller. Vi behöver henne.” 

Låt oss inspireras av den obekväma Elin Wägner!