Ny bok
Louise Glück: Trofast och ädel natt
Översättning: Stewe Claeson
Rámus förlag
Nobelpristagaren Louise Glück räknas som en av de främsta poeterna i den amerikanska samtidslitteraturen och sedan debuten 1968 har priser och utmärkelser regnat över henne. Hon har gett ut tretton diktsamlingar, den senaste, Winter Recipes from the Collective, kom för en månad sedan. Sex av böckerna finns nu på svenska, ”Trofast och ädel natt” är alldeles ny.
Titeln är svåröversatt. Faithfull and Virtous Night är en ordlek där night och knight samspelar, alltså natt och riddare. Berättarjagets storebror läser en riddarsaga för honom. Betydelseförskjutningen är central i diktsamlingen. Natten var ”en natt för länge sedan, en sjö av mörker” och där visade sig en sten och ur stenen växte ett svärd. Kanske handlar det om att dra ut på äventyr för att söka meningen med livet och vårt eget öde.
I ”Trofast och ädel natt” är stilen skenbart enkel, men under ytan anas bråddjupen. Myt och verklighet växlar i dikterna och den rena lyriken interfolieras av korta prosadikter. Glück skriver distanserat men insiktsfullt om nattens sorg och dagens vedermödor, en svalt intellektuell men ändå sinnlig lyrik som glimmar av ironi och bitsk humor. Hon tecknar ett avgränsat och strängt komponerat universum med lika stramt uppbyggda dikter. I ”Trofast och ädel natt” utgår hon som vanligt från sig själv men skapar ett visst avstånd genom att teckna ett berättarjag, en åldrande manlig konstnär. Han iakttar omvärlden med både distans och identifikation, galghumor och uppgivenhet.
I tidigare verk har Glück använt sig av antikens myter och gudavärld, men här består rekvisitan och gestaltgalleriet av arketypiska riddare, spådomskonst, tarotkort och barnsagor som illustrerar ledmotivet: meningen med livet, den svåra kampen att finna vår bestämning, vår särart, vårt öde i en grym och svåröverskådlig värld. Ett annat ledmotiv hos Glück är modersgestalten. I tidigare samlingar som ”Averno” och ”Ararat” var modern dominant och krävande. I ”Trofast och ädel natt” är hon lätt och flyktig som en skugga, som någon som ”dog igår kväll men aldrig dör”.
Louise Glück fogar samman ögonblick till ögonblick i sin diktning. Hon skriver om det som bara kan anas, hon skriver om att alla tider existerar samtidigt, hon skriver om friheten och om allt som är svårt. Det är stort.