En ny bok
Ulf Lundell
Vardagar 4 samt Vardagar 5
Wahlström och Widstrand
I det litterära dagboksprojektet Vardagar har Ulf Lundell nu kommit ut med del 4 och 5, två maffiga kolosser på sammanlagt 1 400 sidor om livet från oktober 2019 till november året därpå. Dagböckerna riktar sig utåt, mot läsekretsen, och det gör att författaren och läsaren står på samma nivå. Mycket är sig likt från förr.
Lundell kommenterar nyhetsflödet, han går på spaning i det förflutna, han skildrar vad som rör sig i tiden och i hans inre, men håller noga på gränserna: stilen är flödig men har blivit mer behärskad och kontrollerad och även om författaren skriver personligt fläker han aldrig ut sig och blir privat.
Ulf Lundell berättar om sin ensliga tillvaro i det stora huset på Österlen. Han arbetar flitigt och håller fast vid rutinerna. Han gör sina timmar vid skrivmaskinen och i ateljén, han levererar tavlor i en strid ström till galleristen, exfrun S, hans ”enda förtrogna”, som han inte lyckats bryta banden till trots skilsmässan. Livet är komplicerat. Han är ute på långvandringar om morgnarna, äter nyttigt och dricker bara vatten efter att blivit dömd för rattfylleri och drömmer om den dagen när han åter kan köra bil fritt igen.
Han skriver om åldrandet, om hjärtproblem och andra krämpor, om ensamheten – även om den är självvald så längtar han efter en ny kärlek – och om krångel med hus och bil och andra människor. Här finns tungsinnet och mörkret men också en trotsig uppkäftighet: ”Jag är ung i sinnet/Jag vägrar att bli en gamling”. Han badar i toner från sina gamla idoler Dylan och Springsteen, läser kopiöst och håller ett öga på den nya unga författargenerationen för att se hur de tänker.
Vardagen är undervärderad och därför värd att beskriva. I det här fallet fungerar det fint och hemligheten är att Lundell ser till att författaren och läsaren delar samma vardaglighet. Trots sin skepticism, distans och avvaktande hållning strålar författaren också av charm och lakonisk humor och han är en uppmärksam iakttagare av omvärlden. Må vara att hans kvinnosyn är diskutabel och att surgubbementaliteten är utmattande men han är ändå rolig att läsa.
Bakom murrigheten finns en vacker och vemodig berättelse om åldrande, skaparångest, brustna illusioner och brutna relationer och ett nostalgiskt tillbakablickande i dödens skugga. Men också fint, kunnigt och poetiskt om fåglarna, himlarna, havet och vindarna.