Recension
En timmes speltid fördelat på tio låtar återfinns på Mac Groover Big Bands "Chopsless". Allt grundlagt, komponerat och arrangerat av Marcus "Mac" Grufstedt. Inspelningarna har skett i Sandkviestudion i Visby hamn och vid Gotlandsmusiken i Vibble. Ett projekt som tog fart på allvar 2017.
Yrkesmässigt är Marcus Grufstedt slagverkare/trummis i Gotlandsmusiken sedan 1999, där han också utgör en tredjedel i Jazztrion. Så att han själv sitter bakom trumsetet på samtliga skivans låtar är naturligtvis givet. Men han har verkligen inte överutnyttjat tillfället till massor av solon.
Visserligen har han ett angivet solo, distinkt och inte utdraget, redan på albumets öppningsspår "High Digestibility". Men därutöver återfinns bara ytterligare ett. Däremot lägger han en markant grund i majoriteten av låtarnas ljudbild med sitt flexibla spel som genomgående är väl frammixat.
Överlag låter det fylligt, ja stort om albumet. Skivan är också gjord med fullt storband, det vill säga 17 musiker; 13 blåsare samt trummor, piano och bas. Dessutom den kubanske slagverkaren Eliel Lazo som medverkar på samtliga spår. Övriga musiker är kolleger från Gotlandsmusiken och musikerkompisar.
Att höra latinosound i ett svenskt storband känns inledningsvis ovant men det bidrar definitivt till det så efterlängtade svänget och tillför en dimension, interfolierat av bandmedlemmarnas solon, och emellanåt känns det närmast som fusion. Inte minst i "The Essence of Conclusion" kommer Eliel Lazo loss ordentligt. Hans insats följs av Arvid Ingbergs snygga trombonspel.
"Swingers" klingar också emellanåt latino, har ett driv rakt igenom och sköna skiftningar. "Slow Cooking" är som titeln antyder, långsamt puttrande. Ett behagligt Lina Lövstrand-solo är en av ingredienserna innan låten kokat färdigt och är redo för servering.
Rytmiskt är det hela tiden. En av Marcus Grufstedts ambitioner har varit att till delar söka förnya den något konservativt traditionella storbandsformen, göra den lite poppigare och mer lättlyssnad. Detta för att inte minst kunna nå nya, yngre lyssnare. Något som fungerar och faktiskt framtonar helt naturligt.
Och visst, Marcus Grufstedt kunde tillåtit sig själv ytterligare några solosinsatser utan att det hade stört helhetsbilden.