Ny bok
Gunnar Harding
Minnen från glömskans städer
Wahlström & Widstrand 2023
Gunnar Harding har under sitt åttioåriga liv gjort succé som prosaist, lyriker och tolkare av samtida amerikansk poesi, rysk futurism, fransk modernism och engelsk romantik. För tio år sedan kom den självbiografiska ”Mitt poetiska liv” där han med glimten i ögat berättar om uppväxten i Bromma, den struliga skolgången och livet som författare, översättare, redaktör och kulturkritiker och om alla färgstarka och spännande musiker, kolleger och vänner som korsat hans väg. Gunnar Harding har dansat fram i jazztakt genom livet och med drygt tjugo diktsamlingar bakom sig är han en vördad nestor och älskansvärd förgrundsgestalt bland svenska lyriker. Nu kommer han med en ny diktsamling och det är en stor litterär händelse.
I ”Minnen från glömskans städer” skriver Harding vackert, klarsynt, vardagsnära och vemodigt om minnen och glömska, om det förgångna som nyss var ett ivrigt blossande nu och om de dagar som återstår i livet. Vi saknar våra döda men hur är det med dem? I dikten”Long-distance call” skriver Harding: ”Och de döda/ har de glömt våra telefonnummer, eftersom de aldrig ringer? Har de strukit över våra namn/ eller lever vi ännu kvar i deras drömmar/ som de i våra?”
Ljuset och dagrarna flimrar i dikterna. Snön virvlar, solstrålarna tränger tveksamt fram genom molnen, duggregnet strilar. Gestalterna glider förbi i drömmen, allt är på en gång långt borta och nära. Allt är motsägelsefullt, komplicerat och gåtfullt. Trots det är stämningen stillsamt reflekterande. Såsom i en spegel skimrar minnena med en dunkel glans.
Gunnar Harding skriver osentimentalt, sorgset och nostalgiskt om den tid som gått, om det bedrägliga minnet, om drömmar, om skrivandet och om åldrandet. Han skriver om det som förenar oss alla: livsglädje och dödsfruktan. Vår tid på jorden är en förberedelse inför det okända. Som i dikten ”Slow motion” där Harding berättar: ”Jag har slutat teckna/ inga tuschpennor, inga skarpa konturer längre./ Jag målar med vatten/ bara med vatten på vitt papper/ ett offer för ljusa villfarelser/ nästan oförberedd/ när mörkret faller.”