Ny bok
Kjell Westö
Tritonus
Albert Bonniers förlag
Finlandssvenske Kjell Westö debuterade som poet men slog igenom stort med romanen ”Drakarna över Helsingfors” som följdes av flera brett upplagda romaner om hemstaden och dess invånare och om hur händelser i det förflutna kastar långa skuggor och påverkar människor i ett disigt fjärran.
Nu kommer ”Tritonus” där författaren prövar nya, strama grepp med en större koncentration i berättandet, ett kortare tidsperspektiv, ett litet persongalleri och en avgränsad miljö. Handlingen utspelar sig i nutid under åtta månader i ett kargt skärgårdssamhälle där den lilla världen speglas i den stora och tvärtom. Lyhört och vackert blottlägger Westö människornas och samhällets brytpunkter, dissonanserna i det sköra kontaktsökandet och smärtan i självinsikterna men beskriver också den livgivande och relationsskapande musiken som skänker tröst, hopp och glädje.
Tritonus är en musikalisk term som betecknar ett intervall som spänner över tre heltoner och har en dissonant klang. Den används ofta i skräckfilmsmusik.Så det är med glimten i ögat som världsberömde dirigenten och klarinettisten Thomas Brander döper sitt nybyggda skärgårdspalats till Casa Tritonus. Här tänker han vila ut mellan konserterna jorden runt. Men uppdragen sinar, karriären är i nedförsbacken. Han är omsprungen av yngre förmågor både på dirigentpulten och i kärleken. Musiken har gjort honom förmögen och skänkt honom social status och privilegier men nu känner han sig avdankad, ensam och uppgiven. Byborna ser på honom med nyfikenhet och avog misstänksamhet. Men grannen Reidar Lindell, skolkurator, vill ha kontakt. Han är medlem i ett coverband som spelar rock och country. Musiken för dem samman och en kärv vänskap växer fram mellan de ensamma männen. De längtar efter samhörighet, sinnesro och ett meningsfullt liv.
”Tritonus” handlar om att priset för framgång stavas ensamhet och kärlekslöshet, men romanen är också en lovsång till musiken. Vartenda musikstycke som nämns förknippas med ett minne, en sinnesstämning. Men minnet är bedrägligt. Precis som Mahlers femma börjar romanen i moll men övergår i ljusaste dur. Med värme och allvar skriver Westö om musik och gemenskap, framgång och ensamhet, livslögner och självrannsakan, närhet och distans. Ömsint granskar han utanförskap, makt, minnen och relationer i en liten människoskara i en snabbt föränderlig samtid.