”När min mormors syskon föddes tillkallades en präst och inte en läkare, och de dog. Nu, när jordklotet är illa ute, ska man då tillkalla en ekonom eller en ekolog?”
Ett tänkvärt citat ur den isländske författaren Andri Snaer Magnasons bok ”Om tiden och vattnet” (Norstedts, 2021). En berättelse om vår framtid med Island som fond. Till en del självbiografisk men mera tankar och fakta om klimatkrisen och människas rovdrift på sitt hem, sin planet. Turnerar också filosofiskt om vår tid där både historien och framtiden ligger nära. Att vår generation fick paradiset i händerna och förstörde det. Hårda ord som leder till reflektion. Naturen har ju inga egna rättigheter. Magnason påminner om äldre generationers värderingar: kasta ingenting, ät upp maten, reparera och använd allt. Men hur blev det?
Framtiden skapar vi alla varenda dag. Den mening som avslutar boken.
Magnason är etablerad författare utgiven på 30 språk – skönlitteratur, sakprosa och barnböcker. Prisbelönt. Han har också engagerat sig politiskt. Ställde 2016 upp i det isländska presidentvalet. Det länder till eftertanke att kulturpersoner kan ha flera roller att spela i ett lands, i ett samhälles utveckling. Som ett ansvar, måhända.
Han har en tro att klimatkrisen kan lösas. Exempel som sol-och vindkraft, elektrifiering av kommunikationsmedel, skydd av skogar och våtmarker och att stärka kvinnors inflytande. Just det, vi talar ju om Moder Jord. Men det är ändå ett faktum att jordklotet har lämnat den naturliga geologiska hastigheten och nu snabbt förändras i mänsklig hastighet. Mänskligheten behöver tänka om.
Särskilt intressant är två långa samtal med Dalai Lama, dels på Island, dels ett år senare i Dharamsala i Indien. Samtal om situationen i världen i klimat- och miljökrisens tid och om Tibet och dess natur. Tänkvärda budskap om livets mening, medkänsla och att odla barmhärtighet. Liksom kärleken, hoppet och freden. Något att städse betänka under människans stund på jorden.
Isländska kväden kryddar boken, som ”I fjärran urtid/när örnar skriade/föll heligt vatten/från himlafjällen.” Kan påminn om Himalaya.
Magnason kommer fram till att författarskapet är viktigt. Orden påverkar våra känslor, plockar fram det som slumrar inom oss, får oss att tänka. Annars behåller jordortsborna (ett uttryck han flitigt använder) de dagliga rutinerna med de risker det innebär.
Detta är en rakt igenom intressant och viktig bok om vår framtid.