Science fiction
Titel: UFO Sweden
Visas på: Bio
I rollerna: Inez Dahl Torhaug, Jesper Barkselius, Sara Shirpey
Regi: Crazy Pictures
Speltid: 115 min
Betyg: 3
Filmkollektivet Crazy Pictures startade som populära humorister på Youtube och långfilmsdebuterade med "Den blomstertid nu kommer" (2018), en delvis gräsrotsfinansierad actionthriller om ett Sverige under attack. När det nu är dags för den svåra andra filmen tar de kaxiga östgötarna fasta på sin stadiga diet av lättsamt svindlande amerikansk rymdfilm och kryddar med lokala smaker från Norrköping.
"UFO Sweden" utspelas till största delen 1996 och handlar om hur den struliga Denise får anledning att tro att hennes sedan länge försvunna foliehattsprofil till pappa egentligen blev bortförd av utomjordingar. För att få hjälp vänder hon sig till den lokala UFO-föreningen, som styrs av lika delar noggrant protokollförande som torrt mazarinfika. Medlemmarna är naturligtvis ett gäng udda (men charmiga) typer som till en början är skeptiska. Men sanningen kan ju finnas därute och snart påbörjas ett fältäventyr där väderinstitutet SMHI, roligt nog, spelar en avgörande roll som ondskans högborg.
Det är uppfriskande att det rör på sig inom svensk genrefilm och Crazy Pictures är onekligen duktiga på filmisk magi. Även denna gång bjuder de på fantastiska effekter, bra skådespeleri och ett kreativt kameraarbete, vilket knuffar upp betyget. Allt ser snyggare och mycket dyrare ut än vad det rimligen är.
Man vill inget hellre än att hylla detta pigga initiativ, men med tanke på gängets ambitioner går det inte att låta bedömningsribban ligga kvar på en "bra för att vara svenskt"-nivå. Att Crazy Pictures kan sin Steven Spielberg och sin Christopher Nolan är tydligt, men om man ska röra sig bortom Bergmanland och utforska den här genren måste man också veta varför.
Medan östgötarna öser på med flåsiga polisjakter och kraschande fordon verkar de ha glömt att de bästa rymdfilmerna visserligen ställer frågan om huruvida vi är ensamma i universum, men att de i grunden är verktyg för att zooma in på mänskliga relationer och peta där det gör ont. "UFO Sweden" lyckas bara glimtvis och eftersom manuset är byggt av så pass välkänt stoff känns det nästan fysiskt när de känslomässiga höjdpunkterna inte levereras. Så skulle aldrig Spielberg eller Nolan slarva.
