Kultbandet Sven-Ingvars grundades för sextiosex år sedan, men bandet spelar vidare med nya medlemmar och frontfiguren Oscar Magnusson i spetsen. De har varit på turné ett bra tag och i fredags kom de till Gotland och Wisby Strand, med konserten "En liten bit av Värmland".
Ett tungt, tätt, hårdsvängande rockband med fantastiska solistinsatser, ett mångsidigt gäng som strösslade med musikaliska blinkningar åt alla håll.
Sven-Ingvars låtskatt är enorm och bandet förvaltar arvet med den äran. De håller den genreöverskridande musiken vid liv med moderna arrangemang och intressanta nytolkningar.
Här blandas vemod och skratt med en sprakande spelglädje och de raffinerade omändringarna gör att allt låter nytvättat fräscht och spännande.
Det böljade i bänkarna och publiken trallade lyckligt med i hitlåtar som ”Kristina”, ”Fröken Fräken” och ”Byns enda blondin” och folkparksgodingar som ”Säg inte nej”, ”Börja om från början” och ”Jag ringer på fredag”. Men allt var inte bara topplistelåtar. Sven-Ingvars vårdar ömt minnet av värmlandspoeten Gustaf Fröding och bandet bjöd på ett knippe tonsatta dikter och visor som ”Det var dans bort i vägen” och ”Jänta och ja’”.
Några gamla filmlåtar som t.ex. ”Under ditt parasoll” fick vi också höra och fina versioner av ”Rör vid mig igen” och ”Den bästa musiken”.
Humöret växlade snabbt. Efter de glada och ruschiga stamp-i-golvet-låtarna fick publiken njuta av skir naturlyrik och ljuvaste förälskelse i ballader som ”Juninatten” och ”Kyss mig stilla”. Fint var det också när Oscar Magnusson och Mats Billinger tolkade ”Två mörka ögon” som en vackert avskalad countrylåt. Bandet bjöd också på en nyhet: ”En liten bit av Värmland” berättar om att Sven-Ingvars är fast förankrad i hembygden men blickar framåt.
Allt stillnade och stämningen blev andlöst förtätad när Oscar Magnusson sjöng duett med sin far i en innerlig version av ”Så många mil, så många år” men finaste låten var nog ”Röda trådens slut”.
Det samspelta bandet bjöd på en välkomponerad och omväxlande musikmix med låtar fyllda av både vemod och glittrande livsglädje och publiken var salig.
Och som det svängde!
De rutinerade musikerna var lyhörda, proffsiga och spelglada. Sven-Ingvars ägde scenen, publiken sjöng med och kvällen blev verkligen en strålande succé.