Towans "Nattljus" - ett nedslag i tidigt 1900-tal

Stämningen i ”Nattljus” är sagoaktigt ålderdomlig, skriver GT:s litteraturkritiker Lena Torndahl.

I nya boken "Nattljus" flyttar Towan Obrador fram händelserna till 1900-talet.

I nya boken "Nattljus" flyttar Towan Obrador fram händelserna till 1900-talet.

Foto: Storge förlag/Henrik Radhe

Recension2020-10-13 13:34
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Towan Obrador

Nattljus

Storge förlag

Världsberömd på hela Gotland är hon, Towan Obrador. Hon har i decennier arbetat som bibliotekarie, barnkultursekreterare, danslärare, gycklare och medverkande i Medeltidsveckans olika arrangemang. När hon gick i pension började hon skriva böcker, i medeltida gotländsk miljö och med starka kvinnor i centrum. Det har blivit en lång rad romaner som utspelar sig från 1300 till slutet av 1600-talet.

Med den nya romanen ”Nattljus” gör Towan Obrador ett nedslag i betydligt närmare tid, nämligen de tre första decennierna av 1900-talet. Mörklockiga hittebarnet Alma Sigridsdotter tas kärleksfullt om hand av änkan Smitterlöf som bor i en liten fattigstuga i utkanten av Vibble gårds ägor söder om Visby. Barnet tillbringar sina första sju år i stillsam lycka hos sin låtsasmormor. Men den gamla blir allt skörare och hamnar så småningom på fattighuset och Alma kommer till Fridtorps barnhem och skola, inte långt från prinsessan Eugénies Fridhem. Här utbildar Alma sig till sömmerska och blir också uppmuntrad i sin strävan att bli konstnär. Åren går, Alma etablerar sig och lever ett stilla liv fjärran från vimlets yra och den brusande omvärlden. Men så inträffar något som vänder upp och ner på tillvaron och ingenting blir som förr.

Utsatthet, ensamhet, utanförskap men också en tilltro till den egna förmågan och skaparlusten är bärande teman i romanen, precis som drömmen om kärlek, att bli en länk i en lång kedja, att finna ett hem och sin plats på jorden. Som i tidigare romaner möter den tilltufsade huvudpersonen livserfarna och godhjärtade kvinnor som generöst delar med sig av sina kunskaper. Här handlar det också om gränsdragningar. Varför övergår en bubblande kreativitet i själskval och begynnande sinnessjukdom? Vad händer när orden inte räcker till? Vad är friskt och vad är sjukt?  

Stämningen i ”Nattljus” är sagoaktigt ålderdomlig, stilen telegramartad, meningarna korta. Författaren flätar in mängder av bibelcitat, diktfragment, folkvisestrofer, rim och ramsor i texten och blandar fakta med fiktion. Baserat på tidningsklipp vävs tidsmarkörer om första världskriget, elektriciteten, kvinnlig rösträtt och besök på ön av kungligheter och honoratiores in i handlingen. Texten är strösslad med fina naturbilder, miljö och personporträtt är snabbskissade och dialog växlar med inre monologer i denna färgrika moralitet om ont och gott.