Ulf Lundell om vardagsilska och skaparvånda

Recension

Ulf Lundell: ”Vardagar 6” och ”Vardagar 7”

Wahlström & Widstrand

I det litterära dagboksprojektet ”Vardagar” har Ulf Lundell nu kommit ut med del 6 och 7, två mastiga luntor på drygt elvahundra sidor där författaren, musikern och målaren fortsätter sin skildring av livet på Österlen. De utvalda och redigerade dagboksanteckningarna sträcker sig från september 2020 till november 2021 och med sedvanlig ilska, spefullhet och butter charm kommenterar han vad som händer i omvärlden.

Allting har gått honom emot, ingenting fungerar längre. Han är frånskild, har dålig kontakt med barn och barnbarn och pandemin leder till färre arbetstillfällen och sämre ekonomi. Å andra sidan passar coronarestriktionerna den gamle ensamvargen ganska bra. Han kan fortsätta sin isolerade vardagstillvaro och samtidigt skälla ut folk i mataffären som står för nära i kassakön och morra irriterat över pandemihanteringen när han läser tidningarna och ser på teve. Med vrede, vanmakt och förakt skriver han om världshändelser, kulturliv och politik och tillståndet i Sverige, det land där han inte längre trivs. Nutiden är en besvikelse, det var bättre förr.

Åldern börjar ta ut sin rätt, krämporna blir fler och den drygt sjuttioårige rockern har blivit gråhårig, men han håller fast vid vardagsrutinerna. De ger stadga i tillvaron. Han långvandrar om morgnarna, han äter sunt, han skriver låtar, förbereder turnéer och målar massor av tavlor som exhustrun tillika galleristen säljer i flygande fläng. Men han berättar inte närmare om de kreativa processerna.

 Lundell konstaterar att han inte gillar sig själv när han har kontakt med andra, men djupare än så gräver han inte i sitt inre. Det är som det är. Den välbekanta vardagslunken känns bitvis sövande men så händer något omvälvande: Lundell blir flitigt och målmedvetet uppvaktad av blonda, snygga N., före detta kvällstidningsreporter och numera reklamare. Hon är trettiotre år yngre och Lundell blir kär. De blir ihop och trots att förhållandet knakar betänkligt föreslår Lundell att de ska flytta utomlands, kanske till Medelhavet. Vem tror att han ska offra arbetsdisciplinen, skapandet och den nödvändiga ensamheten för en kvinnas skull?

Lundell håller lågan brinnande. Hans kunniga och poetiska noteringar om fåglarna, himlarna, havet och vindarna lyser med en dunkel glans.