De som inte fick plats inne i ladan kunde följa konserten på bildskärmar under den sjusa sommarhimlen.
Tre år sedan sist, av förklarliga skäl. Lundell och hans band har längtat efter att möta publiken igen och varför inte då – när det äntligen bar av – göra det till en jubileumsföreställning.
Till dels, åtminstone.
Den 1 oktober 1982 gavs skivan ”Kär och galen” ut, Ulf Lundells sjätte studioalbum, vilken också blev hans breda genombrott.
Skivan, producerad tillsammans med Lasse Lindbom och Kjell Andersson, fick en Rockbjörn för ”Årets svenska album” och har sålt fyra gånger platina.
Den blev en så monumental framgång att artisten rent av gav ut ett par ”mellanplattor” – en akustik och en cover/tolkning-skiva – för att manteln blivit aningen tung.
Rockmusiken har ju gått och blivit medelålders och mer därtill och många klassiska album har både 40 och 50 år på nacken.
Lundell firar helt enkelt under sommaren 40-åringen ”Kär och galen” genom att spela hela skivan, innehållande ess som, förutom titellåten, ”Lycklig, lycklig”, ”När jag kysser havet” och ”Öppna landskap”. Låtar som alla genom karriären varit viktiga delar av livekonserterna.
Ganska originaltrogna versioner förutom ”I dina slutna rum” som krängde mer än förr och vilken artisten själv presenterade som ”bakfyllecountry”.
Men nostalgi är aldrig fel. Tidigt 80-tal var kanhända en ljusare tid än i dag och dessutom befinner vi oss bevars i nuet för jämnan så varför inte emellanåt se och luta sig tillbaka.
1982 släpptes ”Kär och galen”. Under tisdagskvällen spelade Ulf Lundell hela plattan för Gåsemorapubliken.
Dramaturgin under konserten gick från mörkret och ut i ljuset. Men allt började i kriget, Ukraina eller egentligen vilket krig som helst, krigen som avlöser varandra för att människan som art aldrig lär av historien.
Kommenterar till sakernas tillstånd via låtar som ”Den natt som aldrig dagas” och (jag vet inte om jag vill bli) ”Så mycket äldre”.
– Adolf Hitler är tillbaka, han har bara bytt namn. Han heter numera Vladimir Putin, som artisten sade från scenen i den lilla ladan, där sommarkonserterna i år fyller tio år.
Publiken svek inte den gamle rockbjörnen.
Men det skulle ju alltså bli ljusare låtval. När ”Kär och galen”-skivan var genomspelad dök flera "nya" låtar upp i denna nypremiär, i förhållande till de två inledande sommarspelningarna i mitten av juni.
Under måndagen repade bandet, det band som spelat med Ulf Lundell i närmare 20 år.
– Vi får se om det blir några förändringar, sade trummisen, och numera Bro-bon, Andreas Dahlbäck inför den repetitionen.
Och så blev det verkligen, bland annat åkte ”Idiot City” och ”Om sommaren” ut, till fördel för ett litet bluespaket (”Glans” och ”Hem till mina rötter igen”).
”Glans” till och med så sällan spelad att det krävdes flera försök för att få igång bluesmotorn. Det är skavanker som ger liv. Vi vet ju alla hur tillfreds vi blir när vi till slut får snurr på kärran.
Denna bild tagen för Gotlands Tidningar knappa timmen innan konsertens början, här är alla scenklädda. Andreas Dahlbäck i sedvanlig vit skjorta och svart slips.
I avslutningen tändes en till en början svårflirtad publik med ”Gå ut och var glad” och ”Gott att leva”. För så är det ju, bara vi själva kan göra gott av de dagar som kommer till oss.
Prick klockan 20 drog bandet igång, det mångåriga och tajta band där Dahlbäck är kapellmästare och som i övrigt består av Jens Frithjof, gitarr, Surjo Benigh, bas, Marcus Olsson, klaviatur och sax och för första gången på många år även David Nyström på klaviatur.
Janne Bark är förstås också med, Lundells kompanjon sedan just "Kär och galen".
Två timmar och 40 minuter senare var allt över. 24 sånger om glädje, uppgivenhet, kärlek och skuld. Kort sagt om livet som vi känner det.