En ny bok
Rainer Maria Rilke
Valda dikter i översättning av Malte Persson
Ellerströms förlag
Den världsberömde modernistiske poeten Rainer Maria Rilke (1875-1926) var oerhört produktiv under sitt korta liv. Han skrev oftast på tyska, men också på franska och ryska. Rilke hör till den tyska lyriska traditionen med namn som Goethe, Hölderlin och Heine. Han umgicks med sina samtida, som berömda kollegerna Stefan George och Hugo von Hofmannsthal och inspirerades av franska författare som Baudelaire, Mallarmé, Maeterlinck och Paul Valéry.
Rilke var som alla andra diktare på sin tid beroende av mecenater och han var suverän på att kollra bort äldre, förmögna damer som ägde ett och annat slott, gärna vid havet, där Rilke kunde få bo och skapa i angenäm miljö. Däremot var han inte särskilt intresserad av fattiga kvinnor och barn (som hustrun och dottern, som han tröttnat på). Men som diktare hänförde Rilke en hel värld, han sågs som fulländad och blev idol även hos fyrtiotalisterna här hemma. Många svenska poeter från Bertil Malmberg och Erik Lindegren till Lars Gustafsson och andra har koncentrerat sig på den unge romantikern eller den mogne diktaren i ”Duinoelegierna” eller ”Sonetterna till Orfeus”. Vackra, högstämda, undersköna dikter av den visionäre poeten.
Nu kommer kände lyrikern Malte Persson med ”Valda dikter” i en tvåspråkig volym. De är tagna ur de bägge samlingarna Neue Gedichte (Nya dikter), som kom till under en mellanperiod 1907-08, där Rilke övergav rollen som självcentrerad romantiker för att bli tingdiktare. Skulptören Rodin hade uppmanat sin sekreterare Rilke att använda ögonen, att likt målaren Cézanne försöka se saker och ting ur nya perspektiv. I tingdikterna fokuserar poeten inte på sitt inre utan på de yttre föremål han betraktar och här briljerar Rilke med sin hantverksskicklighet. Malte Persson har lyhört valt ut ett antal dikter representativa för Rilkes återkommande teman och motiv: de handlar om barndomen, döden, konsten, djur och natur. Speglingar, blickar och årstidernas växlingar.
Här finns underbara tolkningar, som ”Blå hortensia” och ”Orfeus, Eurydike, Hermes”, där Persson får fram enkelheten, klarheten och stillheten hos Rilke trots att poeten använder sig av luriga inrim och ekande vokaler. Han fångar Rilkes drömska svävningar och precisa dolkstötar, han får allt att falla på plats. Det kallas magi.