En ny bok
Nina Burton:
”Livets tunna väggar”
Albert Bonniers förlag
Nina Burton är en av landets intressantaste författare, tycker jag. Med tanke på alla fina priser hon fått är jag inte ensam om den åsikten. Med sina spränglärda, välskrivna essäböcker i olika ämnen, från ”Flodernas bok” 2012 till ”Gutenberggalaxens nova” 2016, har hon generöst bjudit på härliga läsefrukter.
Nu kommer ”Livets tunna väggar” där hon med elegans och snillrikhet tar oss med på äventyr i natur- och kulturhistorien. Hur gör djur? Vad rör sig bakom ekorrens pepparkornsögon? Finns det ett medvetande? Djur och i viss mån växter kommunicerar med varandra, men vad är innebörden i det som sägs? Alla djur med nervsystem kan känna -- och ofta även visa sina känslor -- kom forskare i Oxford fram till för några år sedan. Nina Burton rör sig i gränsområdet mellan naturvetenskap och skönlitteratur och i sin nya essäbok utforskar hon nyfiket naturen och djurens intelligens, individualitet och samarbetsförmåga och delar med sig av sina upptäckter i stort och smått.
Man behöver inte vara glödande intresserad av fåglar och småkryp för att bli helt fascinerad och charmad av den här boken. Ramen är ett gammalt sommarhus i skärgården som Nina Burton fått i arv. I stället för att riva och bygga nytt beslutar hon sig för att renovera kåken. Snart upptäcker hon att även andra varelser trivs där. Under taket, bakom väggarna, vid dörrposterna och på golven myllrar det av liv. Här finns fåglar, fladdermöss, trumpna ekorrar, flitiga bin, akrobatiska humlor och målmedvetna myror. Huset och den vidsträckta tomten är fullbokad av gäster som Nina Burton följer och beskriver i sin essäbok. Så fort det händer något dramatiskt där får hon anledning att fördjupa sig i någon speciell insekts eller djurarts historia och sedan berätta om sina rön och om de senaste forskningsresultaten.
Och som hon kan berätta! Här får vi lära oss om logistik, begåvning och problemlösning hos fiffiga kråkor, spanarbin och jordbrukskunniga myror. Lättsamt, välskrivet, roligt, snillrikt och andlöst spännande skriver Nina Burton om det ständigt pågående samtalet i naturen och om att i det lilla livet ryms också det stora. Världen är som en väv av röster, sånger och vibrationer menar Burton och väggarna är tunna mellan mänskan, djuren, all naturen. ”Livets tunna väggar” är ett litet mästerverk. Det skulle inte förvåna mig om boken blir en riktig klassiker.