KSMB:s bästa album med det briljanta namnet "Rika barn leka bäst" (1981) var ett soundtrack till min tonårstid. Vid sidan av Ebba Grön var bandet en av hörnstenarna i den svenska punken.
Att de 40 år senare står på en scen i Visby (utsålt på förköp, 250 sålda biljetter), är snudd på surrealistiskt.
Okej, bandmedlemmar har kommit och gått genom åren, och puritanerna hävdar att det inte är på riktigt om inte dåvarande motorn och låtskrivaren Johan Johansson är med. Vilket är lika dumt som att säga att Black Sabbath utan Ozzy inte räknas...
Frontmännen Steppan (Stephan Guiance) och Michael Alonzo är kvar från original, och bakom sig har de ett överraskande tajt band.
Att sparka igång med "Sex Noll Två", bandets mest spelade låt på Spotify och ett givet extranummer vilken dag som helst, lade ribban för kvällen.
Raskt marscherar de igenom fantastiska låtar som "Atomreggae", "Tidens tempo" och flumstudsiga "Polsk Zchlager""
Man skulle kunna tro att samhällskritiska låtar gjorda för fyra decennier sedan skulle kännas irrelevanta och utdaterade. Men KSMB visar att egentligen är inget nytt under solen.
Deras politiska material känns som om det kunde varit skrivet till årets kaotiska valrörelse (byt ut namnet Bohman och ha överseende med att Folkpartiet bytt namn) och samhällskritiken är till stor del samma. KSMB står på den lilla människans sida, alltid.
Men även nytt (nåja, inte 40 år gammalt i alla fall) material fick plats. Likaledes relevant, som "Hund" och "En lag för dom".
Jag älskar "Klockan 8" men KSMB är ändå som allra bäst när de slamrar loss i klassiker som "Dörrterror".
Video: "Klockan 8" från plattan "Rika barn leka bäst" som släpptes 1981.
Med en rätt svajig after ski-version av den egentligen så deppiga "Jag är ingenting" avslutades huvudakten.
Första extranumret blev en furiös urladdning med klassikern "Jag vill dö" som crescendo. Och kändes det inte som att farbröderna blev överraskade av det varma mottagandet de fick?
Utan knot blev det ännu ett extranummer från dur ("Jag vill bara dansa") till moll ("Tänker på dig").
Vad saknade jag? Jo "Snopprock" med bandets kanske starkaste refräng. Och trallvänliga "Upp & Ner". Men man kan inte få allt, och det blev ändå 24 låtar och nästan två timmar. Man kan lugnt säga att publiken fick valuta för biljettpengarna.
Spelningen ordnades av Vår lilla planet, gänget som på kort tid blivit Gotlands mest spännande konsertarrangör. Att den här kvällen såldes ut på förköp visar att de är rätt ute, och jag hoppas att höstens program med bland andra Maxida Märak och Christian Kjellvander väcker samma intresse.
FOTNOT. Låtlistan är korrigerad. 24 låtar är korrekt.