Agneta Pleijel
Dubbelporträtt. En roman om Agatha Christie och Oskar Kokotschka
Norstedts
Efter sina två senaste självbiografiska böcker kommer Agneta Pleijel nu med en vacker liten roman där hon med biografiska fakta som ram skapat en fri romanfantasi om ett konstnärsmöte. Det är mars 1969 i ett regnigt London och den världsberömde österrikiske expressionisten Oskar Kokotschka har blivit ombedd att måla den omsusade deckarförfattaren Agatha Christies porträtt inför hennes stundande 80-årsdag.
Christie är inte alls road, hon vill vara ifred och skriva och Kokotschka är också skeptisk till förslaget. Men så får han se ett foto på Agatha som liten, möter hennes själfulla blick och blir intresserad, för han bryr sig inte om någon porträttlikhet när han målar, han vill fånga människors själ. Efter motståndet i början möts de, talar med varandra och blir vänner. Vid sex tillfällen kommer han hem till Christie. De åldrade berömdheterna samtalar medan Kokotschka målar.
Det blir ett drama i retrospektiv där de ser tillbaka på liv fyllda av kärlek, sorg och världshändelser. Pleijel tecknar en skarp och komprimerad bild av Christies välsituerade liv och hennes möten med kärleken och sveket i ett förgånget Europa och detsamma gör hon med Oskar Kokotschka, som efter en proletär uppväxt i Wien förföljdes av nazisterna under kriget, blev stormande kär i Alma Mahler, flydde till England och gjorde en storartad konstnärskarriär.
Åldern och livserfarenheten ger dem möjlighet att se tillbaka på livet, omtolka och se det som hänt i ett nytt ljus. Hur möts man på riktigt och ser varandra? Hur skapas konst? Porträttmåleri kräver samarbete medan skrivande kräver ensamhet och distans. Handlar konst om att blotta eller försvinna? Christie ser sitt författarskap som ett slags försvinnande. Oskar Kokotschka protesterar. Konsten handlar ju om att synliggöra. Skapar man för att vara sann mot sig själv eller för att bli omtyckt av andra? Dualismen syns i dubbelporträttet.
Agneta Pleijel har skrivit en vacker idéroman, seren som ett kammarspel. Skapandet står i centrum och språket och handlingarna är sparsmakat koncentrerade, stilen elegant, lätt och luftig men ämnena djuplodande. En underbar roman om två skapande människor som befinner sig i det förgångna men dras tillbaka till nuet, om minnets natur och konstens gåtor och om åldrandets och livserfarenhetens rikedom.