Vinterkrigare - trovärdigt i samma anda

En grundlig research och man tror på det mesta, skriver Ronnie Lundin om Agneta Arnesson Westerdahls Vinterkrigare.

Agneta Arnesson Westerdahl.

Agneta Arnesson Westerdahl.

Foto: Kjell Westerdahl

Recension2020-09-25 10:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Agneta Arnesson Westerdahl 

Vinterkrigare

Historiska media

Den fristående fortsättningen av Havets hundar, Vinterkrigare, fortsätter i samma anda som den tidigare. Vikingarna var ett resande folk som kunde vara både grymma och hårda, vilket gestaltas väl i boken.

Saga har bott på den västra Farön i många år och fått fyra barn. Dottern Rindi luras ner i ett vikingaskepp och förs bort för att säljas som träl i ett främmande land. Hon förs genom Baltikum på floder, lyckas fly men hamnar snart i en annan slavhandlares våld. En strapatsrik vandring görs över alperna där hon får uppleva oväntade och hemska saker innan upplösningen. 

Mer ska jag inte berätta om handlingen. Agneta har som vanligt gjort en grundlig research och man tror på det mesta hon skriver. Hon tar fram den omänskliga slavhandeln och att det fanns gutniska slavhandlare som inte drog sig för att röva grannens barn för lite silver. Spillings nämns i romanen och där fann man för 20 år sedan norra Europas största silverskatt. Just från Spillings kommer en av slavägarna och man kan ana ett samband. En annan silverskatt på Fårö nämns också och där har man också hittat en vikingatida skatt. Av slutet kan man förstå att det kommer en fortsättning, vilket det också kommer att göra. Det finns fler böcker i pipelinen som väntar och det ska bli spännande att följa Saga och hennes efterföljare på nya färder i ett vikingatida Europa. 

Jag kan varmt rekommendera både Vinterkrigare och den förra Havets hundar.