På spaning efter den Follingbotid som flytt

Perolof Kallings bjuder på ett nostalgiskt kaleidoskop från sin uppväxt i Follingbo. Det är rätt rörande, men också rätt så rörigt.

Perolof Kallings återvänder till sin barndoms Follingbo.

Perolof Kallings återvänder till sin barndoms Follingbo.

Foto: Dennis Pettersson

Follingbo2021-12-07 13:34
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Perolof Kallings

Follingbo socken på 1950-talet som jag minns det

Eget förlag 

Perolof Kallings har levt ett spännande och mångskiftande liv, som han gärna berättar om. Visste man det inte förut stod det klar efter memoarboken "Det blev som det blev – för hur hade det annars blivit" (eget förlag 2017). Där kunde man läsa om hans många uppdrag och anställningar, ofta chefstjänster, i näringslivsorganisationer, som informationschef i Jönköpings kommun, moderat lokalpolitiker i både Vaggeryd och Djursholm och som verksamhetsledare för Gotland Chamber Music festival.

I inledningen av memoarerna berättade han om sin barndom på Gotland. Och det är dit, till Follingbo, som han nu återvänder i en ny publikation; "Follingbo socken på 1950-talet - som jag minns det" med undertiteln fakta-minnen-episoder. Det är ett häfte på 40-talet sidor i A4-format, illustrerat med både nytagna och äldre bilder. Utan anknytning till Follingbo kan man fastna för ett färgfoto på personalen vid Sandéns lanthandel eller av en hästdragen "Tidaholmskärra". Annat, kan jag tycka, blir intressant i Follingbo, men kanske inte så långt utanför sockengränsen.

Minnesfragmenten serveras rätt osorterat. Men i det röriga blir det också lite rörande. Här och där bryts texterna av med ömsinta vädjanden till läsare att höra sig med sina minnen, för att komplettera – eller korrigera – Kallings.

Mesta behållningen: skildringen av Jacob Dubbes Jacobsberg och det märkliga utsiktstornet.