Äntligen är han på gång igen, sångaren och låtmakaren Jakob Hellman, och han är varmt välkommen tillbaka. Nog är det snudd på unikt att som Hellman släppa ett ikoniskt debutalbum, tystna och först trettio år senare komma tillbaka som om ingenting hänt med en ny, omsusad platta och en kritikerrosad turné.
Jakob Hellman har med sina mångtydiga, melankoliska, halsbrytande texter och glitterglada melodier någonstans mellan visa och soulig pop inspirerat många andra men ingen låter som han. De kantiga fraseringarna och de markerade inandningarna finns kvar och han spaltar upp stavelserna som om han vunnit en talatydligttävling, stilgrepp som han lånat från punkens attityder och fiffiga popmakare som Elvis Costello.
I tisdags kväll inledde Mattias Alkberg konserten på Wisby Strand med norrländskt svårmod. Sedan dansade Jakob Hellman in med ljus, glädje och oemotståndligt läckra refränger. Den lyckliga publiken glömde snart stormvindarna och regnet när han tillsammans med bandet bjöd på den ena klassiska pärlan efter den andra. Smidigt flätades nya och gamla låtar ihop och Hellman och kompani tolkade musiken med livsglad energi och snygga, utsirade arrangemang.
Det mesta var sig likt. Hellman utstrålade samma rastlösa energi som förr när han med sin hackiga frasering bjöd på låtar från debutskivan ”… och stora havet” och nya plattan ”Äntligen borta”. Han är fortfarande fenomenal på snärtiga refränger och måleriska texter och det gör att skarven mellan gammalt och nytt knappt märks.
Ändå är det tre decennier som skiljer den mogna värmen i nya låtar som ”Jag kan inte säga hejdå till dig” eller ”Äntligen borta” från melankolin och kärleksgrubblet i ”Vara vänner” och euforin i underbara ”Vackert väder” som han skrev när han var ung och livet låg framför honom.
Nu är han drygt femtio och visst finns det ett stråk av vemod både i ”Måste va lycklig nu” och hans innerliga tolkning av ”I denna ljuva sommartid”. Det mesta låter fantastiskt bra, möjligen kunde han ha strukit några ”Så mycket bättre”-låtar, för de har inte samma lyster som hans egna små mästerverk.
Konserten avslutades med ”Hon har ett sätt” som ju är ganska så bedårande även om texten blivit daterad. Som extranummer pumpade bandet igång ”Vintern dör”, en låt som andas hopp och glädje, och då log alla och tackade med stående ovationer för det här var en fin kväll med Jakob Hellman.