Ny bok
Nils-Olof Olsson
förord av Dick Harrison och Thomas Millroth
Sverige genom konstnärens öga
Arenabok förlag
Den här boken var så inbjudande att jag genast började bläddra bland alla de 450 bilderna. Igenkänningsfaktorn var hög. Säger jag som aldrig studerat konsthistoria, eller ens varit särskilt flitig museibesökare. Men här fanns de; X-ets Slussenmålning, Elias Martins landskap, vädersolstavlan, Richard Berghs riddare och jungfru, Vera Nilsson, Göteborgskoloristerna, GAN, Folke Linds dubbelkossa, Endre Nemes... det ville aldrig ta slut.
Så vad låg framför mig, en svensk konsthistoria? Jag slog lite på måfå upp några namn i registret. Lena Cronqvist. Nehej, ingen moder, inga flickor. Men en enda målning– vissna myrliljor. Peter Dahl. Ingen skandal i societeten, inget Bellman. Men åskmoln över Stockholm. Så det var väl dags att släppa frossandet i bildmaterialet och börja läsa texten. Varpå allt framstod klart.
Det är alltså, som bokens titel anger, hur Sverige skildrats i konsten genom tiderna som man får sig till livs. Vilket inte ska tolkas som att boken är fylld av landskapsmålningar.
Anslaget och omfånget är så brett det kan bli; med avstamp i bronsålderns hällristningar och ledande fram till verk som hänger på Moderna museet och andra nutidsorienterade konsthallar. Här berättas om konstnärliga strider och debatter och här redogörs för otaliga impulser och intryck från andra länders målare och landskap, förutan vilka den svenska konstskatten nog varit skäligen mager.
Framställningen är kronologisk. Först kommer rapsodiska sammanfattningar av en historisk epok, sedan en genomgång av centrala och representativa bilder skapade under perioden. Men, alltså, hela tiden med fokus på landskapet. Vid mellankrigstiden, skulle jag vilja säga, bryts konceptet. För där någonstans formligen exploderar de konstnärliga uttryckens mångfald och eftersom författaren Nils-Olof Olssons ärende trots allt är bilderna, inte historien, vill han ge plats åt såväl modernister som expressionister, nysakliga, purister, naivister och surrealister. Efterkrigstidens måleri bjuder förstås på en bildmässig artrikedom som inte står detta efter.
Att återge ens en bråkdel av bildrikedomen i boken är inte möjligt. Konsthistorikern Thomas Millroth föreslår skildringar av moln som ett tänkbart tema, vilket visar sig fruktbart. Det finns otaliga andra möjligheter. Här fick det bli färgen gul (i dessa tider av blommande påskliljor, våradonis, svalört, tussilago, maskros och gullviva). Och då blev det anledning att visa en anslående Visby-målning av Ivan Aguéli.
Hur Gotland är representerat i boken? Det första avtrycket, stammande från ön, som dyker upp är Hunningestenen, en av de bäst bevarade och mest innehållsrika bildstenarna. Det är följdriktigt, för bildstenarna är – och torde förbli – Gotlands unika och viktigaste bidrag till bildkonsten. Vi ser Gotland på ett kopparstick från 1569, där ett sjöslag under det nordiska sjuårskriget skildras. Vi ser en karta över Visby från samma tid. Kutatavlan i Fårö kyrka inleder ett kapitel om stormaktstid och barock. Skildringen av säljägarna på isflaket står som ett fint exempel på lantlig, ålderdomlig och naiv konst från den epoken. Från mer närliggande tid hittar man, utöver Aguélis redan nämnda verk, också en olja av Lage Lindell: "Landskapsmålning med vätte", daterad 1961.