Roligt, vasst och rått blev det i onsdags när Pernilla Wahlgren med kollegerna Hanna Hedlund, Kim Sulocki, Ola Forssmed och Måns Nathanaelson charmade publiken med showen ”Pernilla Wahlgren har hybris” på ett knökfullt Wisby Strand.
Precis som i föregångaren ”Kort, glad och tacksam” spelar Wahlgren och kompani artister som spelar sig själva i spegling på spegling. I den nya showen driver de med dokusåpavärlden, killbristen, sponsoravtal, pengadyrkan och hela underhållningsbranschen. Föreställningen är en spydig vidräkning med den ytliga kändiskulturen men samtidigt är alltihop folkligt, fnissigt och förödande charmigt.
Den tunna röda tråden handlar om att Pernilla Wahlgren är en divig och självupptagen stjärna som tror sig vara bäst i världen och som i brist på kärlek bara jobbar och jobbar. Hon tvingar med sina kolleger på turné men de vill åka hem till sina familjer och försöker nu hitta en karl åt Pernilla så att hon ska intressera sig för annat än jobbet. Hon blottar sin själ och sitt ensamma liv och bristen på sex avhandlas mycket utförligt. Ibland blir det både dumt och plumpt.
Annars är det här en rapp och begåvad föreställning som är full av överraskningar. Humorgänget driver hejdlöst med både sig själva och andra och parodierar i blixtrande fart flera kända teveprogram från ”Stjärnorna på slottet” till ”Skavlan” och de bjuder på en del elaka imitationer. Måns Nathanaelson gör en klockren version av den norske programledaren och i en rolig sketch spelar Ola Forssmed och Kim Sulocki hundarna hemma hos Wahlgrens. Showen glimmar av välskrivna inslag där ensemblen skojar om den glassiga kändistillvaron och driver med den offentliga bilden av sig själva. Musikalnummer varvas med sketcher, gamla popdängor, buskisartad mansstripp, rörande taffligt trolleri, bitska kommentarer och absurd humor i ett rasande tempo. Det är snyggt, vältajmat och proffsigt. De fem essen på scen sjunger och dansar så bra och publiken tjoar av fröjd över allt flams och trams när ensemblen med självironisk distans skildrar livet och karriären. Det är avspänt, bisarrt och krasst i en märklig mix och allt är vansinnigt kul. Den begåvade kvintetten bjuder på en strålande show om sig själva och andra och efteråt belönades de med välförtjänta stående ovationer av den upprymda publiken.