Ny bok
Joanna Quinn: ”Teatern vid stranden”
Översättning: Annika Hultman-Lofvendahl och Jan Hultman
Albert Bonniers förlag
När brittiska journalisten Joanna Quinn debuterade med tegelstenen ”Teatern vid stranden” blev boken genast en succé världen över. Quinn har skrivit en härlig familjesaga i krigets skugga, romanen utspelar sig under mellankrigstiden och andra världskriget. Den handlar om en bohemisk högreståndsfamilj på ett gods i södra England. Det här är en historia om herrskap och tjänstefolk och om hur ett omskakande världskrig förändrar ett samhälle i grunden. Välgjord och lättillgänglig som en brittisk teveserie kan romanen liknas vid en blandning av ”Downton Abbey” och en spionhistoria av det lättlästa slaget.
Uppväxtskildringar i högreståndsmiljö och berättelser om kvinnor som deltog aktivt i andra världskriget är väl närmast en egen genre i Storbritannien. Världsberömda Rosamunde Pilcher kom häromåret med sin underbara roman ”Vägen hem” och lika kända Kate Atkinson gav ut sin spionhistoria ”Liv efter liv” för ett tag sedan. Det vore orättvist att jämföra debutanten Joanna Quinn med dessa litterära stjärnor men ”Teatern vid stranden” har många förtjänster även den.
Romanen utspelar sig i södra England där egensinniga Cristabel växer upp med ruschiga systern Flossie och drömske brodern Digby. De försummade barnen bygger en teater vid stranden och övertalar sina rika, festglada föräldrar och andra att delta i deras uppsättningar av Shakespeares pjäser. När ungdomarna är i tjugoårsåldern bryter andra världskriget ut och de blir spioner i franska motståndsrörelsen. Trots de mörka tiderna präglas stämningen av hopp och förtröstan.
Johanna Quinn har en examen i kreativt skrivande och det märks. ”Teatern vid stranden” är välkomponerad och fylld av excentriska om än ganska platta figurer i lyxmiljö. Stämningarna och miljön är kärleksfullt och detaljrikt beskrivna och första delen av den tjocka luntan är en riktig läsfest. Språket är vackert men författaren borde ha rensat bland metaforerna för språket tyngs av liknelser i var och varannan mening. Trots en gedigen research är det inte alltid som gestaltningen fungerar. I övrigt finns inte mycket att anmärka på.
Joanna Quinn har med ”Teatern vid stranden” skapat en riktig maffig och härlig familjesaga i krigets skugga. Det här är en välgjord, välskriven historia om fattiga och rika. Berättelsen är välbekant men romanen är värd en stor läsekrets.