Abdulrazak Gurnah.
Ny bok
Efterliv
Abdulrazak Gurnah
Celanders/Boniers, 2021
Den senaste romanen från nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah har nyligen kommit i svensk översättning – Efterliv – som på sätt och vis tar vid efter Paradis (recenserad 10/12). Däremellan har utkommit Den sista gåvan (2011) som handlar om den sköra gränsen mellan förlust och frihet. Ofta återkommande hos Gurnah, liksom exil och skuld.
Miljöerna i romanerna hämtas från hans bakgrund på Zanzibar och Östafrika. Präglade av kolonialt tyskt förtryck. Stora delar av Afrika koloniserades av en rad europeiska stater i strävan att erövra, kontrollera och exploatera. Ofta med brutalt förtryck. Till slut fanns bara tre stater utan kolonisering - Egypten, Abessinien (Etiopien) och Liberia.
Ett mörkt kapitel i europeisk historia från slutet av 1800-talet och framåt tills staterna kastade av sina ok och blev självständiga. Dock en svår process för de nya länderna. Många av dem än idag märkta av kolonialismens förnedrande närvaro.
I denna koloniala miljö finner vi Gurnahs berättelser. Efterliv tar sin början när 1900-talet är ungt. Första Världskriget rasar, inte bara i Europa, även i Afrika. Tyska och brittiska styrkor slåss, med lokala soldater – slavsoldater. Hamza är en av dem. Tyskarna besegras. Engelsmännen tar över, bygger och moderniserar. Här finns Khalifa, köpmannen, som lever ett stillsamt liv i en liten stad vid kusten. Hakar på utvecklingen och bygger ett snickeri – skolbänkar behövs.
Afiya finns här med sin bror Ilyas som tar värvning och försvinner. När Hamza återvänder skadad efter kriget träffar han Afiya märkt av arbete och våld. De blir ett par. En betagande kärleksrelation. De får sonen Ilyas jr som lever i sin egen värld och får utlopp i skrivande som leder honom vidare. Som vuxen letar han kors och tvärs i Europa efter sin morbror. Finner hans öde.
Abdulrazak Gurnahs "Efterliv" har nyligen kommit i svensk översättning.
Romanen byggs upp kring dessa fem personers vardag och liv i Östafrika där allt hänger samman. Mot slutet tas sjumilakliv ända in i 60-talet. Det går lite väl fort.
Gurnah tar oss till en värld långt utanför Europa. Rör sig så självklart i dessa miljöer med skarpa känsliga personporträtt med lågmäld berättarstil. Står alltid på de svagas sida.
Här finns stor medkänsla för kolonialismens verkningar, som nobelprismotiveringen lyder.
En värld med människor som har drömmar om sina liv om än med begränsningar av europeiska inkräktare. Här finns ett ”efterliv”.