Ny bok
Magnus Dahlström
Förhör
Albert Bonniers förlag
I sin förra roman, ”Hemman”, gestaltade Magnus Dahlström på ett intrikat sätt ett glesbygdsdrama. Det handlade om något okänt, en oro, som ingen riktigt kunde sätta fingret på. I den nya romanen finns också något oroväckande, något undanglidande, men i en helt annan miljö.
Huvudperson är en nyanställd civil utredare hos polisen, som tilldelas ett nästan tomt kontor i en ödslig korridor för att ta hand om anmälningar som ingen annan tycks ha tid med. Den kvinnliga utredaren arbetar helt på egen hand. Där finns också en kvinnlig polis och en chef men de tycks nästan inte se henne.
En mängd ärenden och personer passerar. Mordbrand, övergrepp, förtal, misshandel, ja till och med mord. Men allt är diffust. Utsagor motsäger varandra, utredaren och de passerande personerna pratar ofta förbi varann. Det är som monologer som inte passar ihop. Vad är sanning? Vad är lögn?
Fallen avlöser varandra. De som förhörs är missbrukare, ensamkommande, barn, tonåringar och vuxna, ja, människor från hela samhället. Det mesta är kaotiskt och motsägelsefullt.
Det är sakligt och skrivet på en iskallt opersonlig prosa som perfekt återger det till synes meningslösa i det som skildras med en nästan manisk monotoni. Ju längre man läser tecknar sig i bakgrunden något nästan outtalat; kanske att en meningslöshet eller obegriplighet finns inbyggd i de samhälleliga strukturerna precis som hos Kafka i hans roman ”Processen”.
Hela tiden ligger lagboken på en hylla i rummet. Men det är som om den spelat ut sin roll och förvandlats till en artefakt i ett museum. Som läsare grips man av en viss otålighet. Nu måste väl ändå något avgörande hända. Men så avslutas förhöret utan att man vet resultatet av det. Det är som att se en tv-deckare där allt blir fel och rinner ut i sanden.
På många sätt är det här en skräckroman som utspelar sig mitt i den svenska offentligheten men ändå utom synhåll. Ett kliniskt uppvisande av de ärenden som ständigt avskrivs. Det är ett mycket skickligt skrivet och iscensatt stycke verklighet i ett nutida, byråkratiskt samhälle. Vilken perfekt tv-serie det skulle kunna bli. Så på tvärs mot alla strömlinjeformade produktioner som översvämmar våra kanaler. En imponerande roman.