Kön in är lång, den till garderoben likaså. Men väl inne måste jag medge att arrangören Donners event lyckats bra, den välfyllda lokalen bjuder in till en helt ny och mer exklusiv standup-värld än de mörka Malmö-källare som jag är van vid. Här dricker publiken bubbel och rödvin, vissa är till och med klädda i kavaj.
Nour El Refai går på strax efter 19. Efter lite torrt publiksnack visar hon upp en stark energi från scenen. När hon drar sitt första skämt – om att man som nybliven förälder vill spöa andra föräldrars barn – sprider det sig högljudda skratt i lokalen. Igenkänningsfaktorn verkar vara hög bland publiken, som till stor del består av par i yngre medelåldern.
Man märker att Nour El Refai är ett proffs, skämten avlöser varandra sömlöst. Som bäst är hon med sina träffsäkra och roliga inringningar av den otacksamma mammarollen. Spaningarna om att folk som dricker te är tråkiga och att pappor i Vasastan har små mössor är något sämre.
Publiken jublar när hon avslutar med en fläckfri Knut Knutsson-imitation. Det känns som Nour El Refai har hittat helt rätt i sin målgrupp. Skämten om torftiga samborelationer och föräldrarollen genererar sneglande blickar bland partners i lokalen. När hon beskriver förskolan som en plats där man kan lämna barn för att få tid att ligga skrattas det nästan obehagligt högt.
I kvällens sista kö – för att få tillbaka min jacka – tänker jag att Nour El Refai var bra i kväll. Om tio år är jag 33. Då kanske jag tycker att hon är fullkomligt briljant.