Dick Harrison är väl bevandrad i den gotländska historien, och vet att slutet av 1300-talet är bra mylla för mustiga historier. 1398 drev Tyska Orden bort vitalianerna, som plågat Gotland och bedrivit sjöröveri i Östersjön med ön som bas. Denna brytningstid blev utgångspunkt för ”Herrens år 1398”, den inledande deckaren med en historia om hur en av Visbys viktigaste köpmän försvinner samtidigt som ordensriddarna intar Gotland.
Förra året kom uppföljaren, ”Herrens år 1399”, där en köpman från Stockholm hittas hängd i en ödegård utanför Visby. Även den här gången löser Dick Harrisons skarpögde spårhund Thierry av Liège fallet med bravur.
Nu är tredje delen aktuell, följaktligen kallad ”Herrens år 1400”. Thierry börjar nu känna sig hemtam på ön, och Dick Harrison målar upp hur han upplever Visby: ”Stadens lukter vällde fram på gatan. Stekos, urin, träck från måsar och trutar. Liksom Visbys ljud: hammare som bankade mot järn, svordomar, barnagråt, ett och annat bullrande skratt.”
Vi som följd Thierry av Liège vet att han är en mästare i att lägga pussel och lösa de mest komplicerade fall. Den här gången blir det extra svårt. En brand på klinten ödelägger ett hus och en delegation med fem ryssar blir innebrända. Thierrys vaksamma ögon noterar att porten till huset varit reglad utifrån och att någon illvillig gärningsman avsiktligt anlagt branden.
Ryssarna är officiellt i Visby för att sälja Novgorods handelshus och kyrkan i Visby. Men varför drar affärerna ut på tiden? Har ryssarna någon annan avsikt med sin närvaro? Var de i Visby för att samla information inför en kommande offensiv?
Thierry av Liège börjar nysta i trådarna, ett arbete som försvåras av att någon förleder honom med falska sidospår. Harrisons fantastiske deckare lyckas dock pussla ihop alla spretiga indicier. Som i den inledande ”Herrens år 1398” sker upplösningen på klassiskt deckarmanér med att Thierry samlar de misstänkta och lägger fram sina teorier. Den här gången blir det en ganska lång utläggning, och frågan är om kedjan av indicier skulle ha hållit i en riktig domstolsprövning.
Spänningen i ”Herrens år 1400” når dock aldrig riktigt på topp. Det är få dramatiska händelser och många sidor ägnas åt Thierrys funderingar. Men det känns tryggt med en historieprofessor som är bekant med Visby efter många år som deltagare i Medeltidsveckan. Han går inte vilse i Visbys gränder.