Sedan några år är det öppet igen och ett populärt utflyktsmål, med flera toppklassade restauranger, ett café, en konsthall, och en sommarscen där etablerade artister brukar uppträda. Kalkarbetarnas slit i brotten har omvandlats till en skönhet, tillsammans med försvarets granatkratrar, raserade utlastningsbryggor, bunkrar och bergrum. Men framför allt bjuder Bungenäs på en enastående naturupplevelse med sina vattenfyllda kalkbrott och vyer över havet, som omger dig i tre väderstreck. Halvön är för övrigt en dröm för surffrälsta, där de kan glida fram på gynnsamma vågor i höststormarna.
Eftersom det är bilförbud lämnas bilen på parkeringen utanför området. På en järngrind med lammnät hänger en skylt som påminner om att det finns får här, och att grinden därför ska hållas stängd. Det är lugnt och stillsamt på den bländvita grusvägen som leder ner till havet. Några cyklister hejar glatt, och vid en trevägskorsning kan man välja mellan att gå den östra, västra eller kalkbrottsvägen. Vi väljer den västra, där havet skymtar som ett blått band i slutet av grusvägen. I de torra dikesrenarna kämpar blåelden, den solgula renfanan och de lila tistlarna med sina taggiga bollar sig upp. En skock får som bidrar till att hålla landskapet öppet, har sökt sig till skuggan under några träd alldeles vid strandkanten nedanför den gamla förvaltarvillan, där vi skymtar Lergrav och Furilden på andra sidan land.
En av dem som bor halvårsvis på Bungenäs är och Calle Fegth, där de driver en restaurang i förvaltarvillan, och ett café i den före detta lanthandeln. Vintertid bor de i Åre, som många andra boende gör på Bungenäs, berättar de.
– Vi har det bästa av två världar, det är dålig sommar i Åre, och dålig vinter här, säger Calle Fegth, när han sitter på den luftiga verandan med vid utsikt över havet.
Det var genom Calle Fegths vän Joachim Kuylenstierna, som äger Bungenäs sedan drygt tio år, som paret fick upp ögonen för den storslagna naturen, men framförallt stillheten som råder här. Då var den gamla villan bara en ruin, som därefter restaurerats varsamt för att förvandlas till en restaurang.
– Du kunde stå på taket och se ned i källaren. Alla trodde att den skulle rivas, men så blev det inte. Vi gjorde en restaurang här istället, berättar Calle Fegth entusiastiskt.
Den detaljplan som Joachim Kuylenstierna tagit fram tillsammans med arkitektkontoret Skälsö Arkitekter där Joachim Kuylenstierna även är delägare, är strikt och han är noga med att bevara området, så att de hus som byggs smälter in i miljön. Nybyggnationer får bara ske på mindre än sju procent av den totala arean. Huvudsyftet med den strikta detaljplanen är att kunna garantera en trevlig miljö för alla boende och besökare på området.
Detaljplanen fokuserar på att det befintliga landskapet med sina lämningar från både militären och kalkbrottsindustrin ska bevaras och att de nya husen ska anpassas och underordna sig den befintliga miljön. En annan viktig del är att låta området växa fram och utvecklas långsamt. Joachim Kuylenstierna och Skälsö Arkitekter, tror starkt på att det är en viktig faktor för ett hållbart samhällsbyggande. Arkitektbyrån har för sitt arbete på Bungenäs tagit emot flera priser, bland annat tidskriften Arkitekturs pris ”Ung Svensk Arkitektur” 2017, Sveriges Arkitekters ”Villapriset” för Byggnad 104 på Bungenäs 2017, och tidskriften Residence stora formpris som Årets Arkitekt 2017. De är även inbjudna som utställare på årets arkitekturbiennal i Venedig tillsammans med 71 andra internationella arkitektkontor. Till utställningen har de fraktat ned åtta stycken betongblock utskurna från bunkrar på Bungenäs som tillsammans väger cirka 14 ton. Ovanpå betongblocken visas fotografier, modeller och ritningar från arkitektkontorets arbete med området.
Under tre intensiva juliveckor strömmar folk till Bungenäs, som blivit ett av de hetaste besöksmålen på Gotland. Även i augusti fortsätter de matställen som finns på halvön att ha öppet, och mot skolstarten stängs några igen.
– Vecka 29, 30 och 31 är det mycket folk här, men de elva andra månaderna är det lugnt och stilla. Det är ju otroligt kul att folk kommer hit, men det är bara en ytterst kort period. Vi brukar ha öppet utanför högsäsongen också, med tryffelmiddagar bland annat, och en julmarknad i kalkladan, berättar Calle Fegth.
En bit bort i den före detta Konsumaffären Nyströms tar Anna Matton emot med rutigt förkläde och hembakade kakor. Hon serverar gästerna kaffe i trädgården med havet som närmaste granne, och småpratar med stammisar och nya besökare. När vi pratar om att Bungenäs är ett av de populäraste besöksmålen på Gotland just nu, ser Anna Matton nästan lite förvånad ut.
– Är det? Och här står jag med mina bullar! Men längre fram blir det kanske lite trendigare, säger hon och skrattar glatt, medan hon nickar bort mot kalkladorna som tornar upp sig i skyn.
– Det är en så otrolig miljö här, det är så tyst och lugnt, med en vacker natur som bär spår av mänsklig verksamhet. I augusti är det så fint här, när det är alldeles stjärnklart, det är inget ljus eller ljud som förstör upplevelsen, fortsätter hon lyriskt.
Några hundra meter längre fram ekar Andreas Kleerups musik mellan kalkugnarna, och det sprider sig goda dofter från köket. Här, i den före detta kalkladan driver Sonny Gustafsson, tillsammans Simon Hedö och Karl Hurtig, sedan några år de två restaurangerna Bungenäs matsal och Kalkladan.
Kalkladans gäster serveras luncher under skyddande solparasoller och på en vägg hänger halmhattar som går att låna i den gassande solen. Servitriser och servitörer springer på det slitna stengolvet, som bär spår från kalkindustrins dagar. Folk ser avslappnade ut i den drömlika miljön, som på något sätt mer påminner om en konsthall i Berlin eller i New York, än ett gotländskt utflyktsmål.
– När jag kom hit för sju år sedan fanns i regel ingenting. Det fanns ett litet konstnärscafé, annars var det stängt och igenbommat. Jag blev kontaktad av Joachim Kuylenstierna att driva restaurang, och vi började med att göra i ordning Matsalen. Så småningom gjorde vi fem rum där man kan bo över, och efter tre år byggde vi Kalkladan och galleriet, berättar Sonny Gustafsson.
Vad tycker du är tjusningen med Bungenäs?
– Det är något magiskt här. Att man ställer ifrån sig bilen på parkeringen, tar en promenad, och att det blir ett lugn när man kommer fram. Dessutom bor jag härute, det blir en speciell känsla och bra stämning med de övriga 20 till 25 familjerna som bor här på sommaren.
Från uteserveringen syns en samling järnsängar med madrasser, fritt fram för vem som helst att använda för en stunds vila på maten, och lite längre bort lägger en segelbåt till i blåsten vid den gamla stenbryggan. Ett par flickor cyklar förbi med snorkelfötter fastspända på cykelsadeln. De ställer cyklarna vid några gigantiska bokstäver gjorda av lastpallar, och travar iväg på stenstranden för sommaräventyr där de är helt ensamma, trots att det är i mitten av juli.
Ovanför stranden ligger en av de militärbunkrar som inretts till bostäder. En glasdörr som leder in i underjorden har blivit ett semesterhem för en av de som valt att tillbringa sin tid här. Calle Fegth och Anna Matton har valt att bygga en bostad i en av militärbunkrarna. Calle Fegth berättar att det tog tre veckor att såga ur 7,5 ton tunga block, till fönster- och dörröppningarna. Bostaden har för övrigt varit med i det danska tv-programmet ”Fantastiska förvandlingar”.
– Det är lite speciella hus här, fem stycken är gjorda i befintliga bunkrar, och två stycken i gamla militärbaracker. Alla byggnationer ska ske i ett behagligt tempo, med byggstopp på sommaren. Joachim Kuylenstiernas idé är att det ska vara stilla och bilfritt.