Tomas Boström firar 70 år som människa och 60 år som artist. Gitarren har aldrig varit särskild långt ifrån honom under dessa år.
Just utkommen är han med ett nytt album, ”Född 53”. Elva sånger om livet och om den som är han själv, hur det är och blev.
Egentligen var det inte meningen. Tanken var att dokumentera ett antal sånger, men när han kom med sina gitarrer till Sandkvie-studion var Micke Lyander av helt annan åsikt.
– ”Det här måste ut” sade han. Och då blev det så, säger Boström.
Vi ses i Roma, världens mitt. Han må vara barnfödd i bruksorten Ankarsrum och hängde på visfestivalen i närliggande Västervik som ung, gjorde sina första spelningar för folk när han var tio…
…men det är i Roma, gammal bruksort det också, han geografiskt hittat hem. Få saker får honom därifrån. Jo, för all del, turnerandet: 150 resdagar om året var mer regel än undantag förr, men han återvände alltid med en känsla av…att vara hemma.
Nu reser han inte längre, inte som förr.
Men sångerna fortsätter komma och skrivandet har alltid fått ta plats.
Tomas Boström debuterade i Västerviks visfestival 1967, 14 år ung.
Han målar med bilder, som i sången ”Självporträtt”: ”Så dränker jag en trasa i målarterpentin, och stryker över tavlan som står på mitt staffli, och alla färger bleknar på ett rätt självklart sätt, och tunnas ut i minnen – mitt eget självporträtt”.
Det kan räcka med att se grannen gå ut med hunden för att skildra det med rim, rimmandet som han tycker så mycket om
– ”Där går han med sin hund, har du tid att sitta ner en stund”. Enkla fraser som sen byggs vidare på, märkvärdigare än så är det inte.
Tomas Boström
Säger han. Berättaren, den han alltid varit. I visor men också som predikant, verksam i Vårdklockans församling.
Han är tacksam, förundrad närmast, att allt blev som det blev. Att han till stor del kunnat livnära sig på sina visor och styra livet efter egen tanke.
– Varje dag på egna villkor. Växelbruk mellan musiken, målande, skrivande, engagemanget för Roma Kungsgård och församlingen. Jag är oerhört lyckligt lottad.
Tomas Boström
Jag frågar om skivan ”Född 53” är slutet på något eller början på något annat. Egentligen är det varken det ena eller det andra, säger han. Bara en lägesrapport runt 70.
– Jag är inte predikant, inte politiker, jag har inte behövt tillgodose någons behov. I de här sångerna är det bara jag. Det handlar om mig och mitt liv.
Sångerna insjungna i sin renaste form; en röst och en gitarr. Erfarenheter, möten och verkligheter som längs livets outgrundliga väg.
– Jag tänker på alla fantastiska personligheter som gjort och fortfarande gör mig sällskap. Varenda en av dem är värd en visa, säger han.
Amerikanske artisten och låtskrivaren Chip Taylor har skrivit sången "Whisper Amen" som Tomas Boström tolkat på nya skivan "Född 53".
Albumet avslutas med ”Viskar amen”, en översättning av Chip Taylors ”Whisper Amen”. Taylor som främst är känd för att ha skrivit ”Wild Thing” (The Troggs) och ”Angel of the Morning” (inspelad av otaliga).
”You´re the right person to do it” lät denne meddela när Boström sökte tillstånd. En typ av vänskap växte fram, får de möjlighet ses till våren. Så är det med musiken, den förenar.
Tomas Boström
Boström firade även med en konsert i Vårdklockans kyrka förra helgen. En timmes dialog med sig själv via sånger från förr och nu.
Fullsatt, knäpptyst men tyvärr en och annan applåd. Eller tyvärr…nja, han har svårt att handskas med dem, säger han.
Men full av ödmjukhet är han inför dessa konserter, de som han genomfört tusentals genom åren:
– Människor tar sig dit där jag spelar, kanske betalar en slant, ger av sin tid. Det är hundratals timmar av deras liv som läggs på mina visor, jag kan inte annat än starkt beröras av det.
Tomas Boström