Det är betydligt svårare att göra sig en hoppfull bild när det gäller andra former av mörker. Hur kan det ljusna igen för alla ukrainare? Israeler och palestinier? Amerikanska demokratin – och för den delen, demokratin i ytterligare ett antal stater? Och alla dessa människor som behandlas illa i sina nära relationer – det verkar ju bara bli värre.
Hur kan vi ”krama fram” någon form av hopp där?
Det är nog i rörelser i de djupa folklagren som hoppet borde kunna vaskas fram. Om människor förstår att det är hur vi behandlar varandra, som betyder något och gör skillnad.
Just nu läser jag ”Möjligheternas oas”. En ny bok som beskriver vägen från musikskolor på 1930-40-talen till dagens kulturskolor. Hur dessa växt fram och efterhand omformats – på olika sätt i hela landet – utan några som helst nationella beslut eller gemensamma styrdokument. I dag ser det nästan likadant ut i hela landet – trots att det är helt frivilligt att erbjuda kulturskola. Alla verkar ha förstått att barn och unga har behövt dessa kulturuttryck.
Vägen till dagens kulturskolor har gått via folkbildningsrörelsen; i studieförbund, musik- och teaterföreningar, kyrkor, musikkårer och i hemmen. På läroverken och senare i folkskolan fanns det ibland också möjlighet att spela piano eller något annat instrument. Ofta på initiativ av enskilda lärare, kantorer och politiker.
Kulturskola har dock hela tiden varit en klassfråga. Så är det tyvärr ännu. Många kommuner har därför valt att ta bort avgifterna för att den skall bli mer tillgänglig. Även här på Gotland funderar barn- och utbildningsnämnden på det. Naturligtvis skulle det vara ett steg i rätt riktning. Det skulle säkert vara en god investering och bidra till att forma fler trygga individer.
Den mångfacetterade bakgrund som kulturskolorna har, ger mig hopp om att processer i andra sammanhang också så småningom ska ”hitta rätt”. Det finns så många härliga berättelser om människor och verksamheter som betytt mycket, människor som valt att generöst bjuda på sin tid och engagemang.
Även om vi känner att mycket av mörkret i världen är ogripbart, så kan vi ju bestämma oss för att sprida goda berättelser i de sammanhang där vi är. Och snart kommer vi att gå vi mot ljusare tider!
Veckans kulturtips: Novemberavtalet och Dekadensen, Visby Börs 29 december.