"Jag hade fått låna en liten lägenhet mitt i Montmartre. Inte långt ifrån den vita basilikan på berget", skriver kröniören Karina Kampe.
Hon står modell för den stora artisten Sarah Bernhard (ja hon med biskvin) och tidningen är på besök i studion i Paris. Sarah ber henne sjunga och till skribentens förvåning väljer hon en lidelsefull visa om den utsatte arbetaren och den rike mannens girighet. Hon är stolt, väl beläst och har svar på tal. Jag går igenom tidning efter tidning och söker efter mera, en skymt av hennes namn, en referens, en ledtråd.
Jag skriver på ett musikdramatiskt verk. Det handlar om en kvinna jag såg på en tavla i Paris för över tio år sedan. Jag var där för att finna inspiration. Det var september, men termometern stod på 28 grader och gatorna luktade av varm asfalt. Jag hade fått låna en liten lägenhet mitt i Montmartre. Inte långt ifrån den vita basilikan på berget. Timme efter timme vandrade jag längs Paris gator tills jag till slut hamnade på Musée d’Orsay. Här finns verk av bland andra Monet, Degas och Van Gogh. Just denna dag hamnade jag framför Manets tavla ”Olympia”. Guiden berättade om tavlan, men också om modellen. Kvinnan bakom bilden. Jag blev fascinerad. Det här var en historia jag ville sätta musik till.
Sedan dess har jag letat. Läst böcker, mejlat forskare och författare. Åkt tillbaka till Paris och tittat upp mot fönster på 1800-talshus. Fantiserat om vad som en gång hände innanför dess väggar. Jag har tappat tråden och annat har tagit över, men hon pushar mig framåt. Vill säga något. Därför sitter jag här med näsan i tidningsartiklar från förrförra seklet.
Hon följde sitt hjärta genom hela livet. Cancan dansös, modell, konstnär, sångerska och musiker. Hon reste över Atlanten till New York, innan där fanns skyskrapor. Innan Frihetsgudinnan.
Har du tänkt på att det du ser på en scen kan ha tagit ett helt liv att framställa? Du kanske tror att du köper just den föreställningen, låten eller skivan du håller i din hand. Men egentligen är den bara resultatet av allt arbete upp till den stunden. Alla år av prövande, research, repetitioner, skapande och passion. År av liv. Dedikerad tid. Du som konsument är den pusselbit vi till slut speglar oss i.
Jag längtar så efter att få berätta mer om kvinnan jag mötte den där varma dagen i Paris. 100 år efter hennes död är hon och hennes livsöde fortsatt aktuellt och mycket angeläget! Jag hoppas du vill lyssna. Det är när livet blir konst som konsten kommer till liv.
Roxys kulturtips: Karl-Petters Orkester Vårdklockans kyrka 11 februari.
kontakt@karinakampe.com