När Ingmar Bergman i sitt sommarpratarprogram 2004 frågade sig var musiken kommer ifrån, blev responsen enorm.
När Ingmar Bergman i sitt sommarpratarprogram 2004 frågade var musiken kommer ifrån blev han nedringd och det blev postkaos i Radiohuset. Uppenbarligen väckte frågan lusten hos många att reflektera över något som vi i dag tar för givet. Det är en oerhört bra och viktig fråga som Bergman ställer. Jag har då och då reflekterat över frågan, och breddat till fler kulturella uttryck; konsten, teatern och dansen. Under de här 20 åren som gått sedan jag först hörde frågan har mitt liv förändrats radikalt och frågan kom i ett nytt ljus flera gånger. Tidigare skulle jag inte tänkt att teatern kommer från gud, men i dag är det min övertygelse. Liksom musiken, konsten och dansen. Jag vill tro att vi begåvats med dessa uttryck för att, genom dem, närma oss det eviga. Det som vi själva inte råder över, eller ens kan förstå helheten av. Kulturen är ett sätt att försöka ordna och förstå det vi aldrig kommer kunna förstå.
Det som är problematiskt i vår tid är att kulturen har gjorts instrumentell, och skall vara mätbar. Vi har förflyttat kulturen från människans själ till att bli en samhällelig, och i viss mån politisk sak.
Men låt oss för ett ögonblick tänka på kulturen som; något oss givet, precis som kärlek, nåd och förlåtelse. Som kristen troende är det här gåvor vi tror på att vi får. Utan motprestation. Det är ju en absurd tanke att dessa gåvor skulle göras instrumentella. Att myndigheter skulle skapas för att fördela stöd till organisationer och grupper för att skapa dessa gåvor. Anslag ska ansökas och redovisas med publiksiffror, kriterier och resultat.
Länsteatern repeterare vårens stora föreställning "Maratondansen".
Okej, säger någon, men nåd, kärlek och förlåtelse är ju inget människor skapat men det är däremot kulturen. Är det, säger jag? Jag vill mena att kulturen är ett svar på människans sökande efter mening och det högre. Och de olika kulturformerna är skapade genom det svaret. Men inte av människan, utan vi gavs den gåvan.
Under årtusenden har schamaner, dansare, konstnärer varit nära maktens centrum, nära härskarna, nära flockens ledare. Det var centralt att föda dem som fått gåvan. De var resande i det expanderande mänskliga sinnet. Skådespelare och musiker var satelliter som sändes ut i det okända och tog med sig nya erfarenheter hem. I dag är vi förpassade till en instrumentell institution. I dag kallas vi kreativa näringar. Amen.
Roxys kulturtips: Louisiana Avenue premiär 15 februari på Roxys Jazzklubb, Donners Event.
tomas@tomaslindstrom.se