– Det ska bli superkul – vi spelar inte så ofta, säger sångaren Christian Björkman, som får representera The Linedance Fever i denna intervju – att samla det geografiskt spridda bandet är nära nog en logistisk omöjlighet.
– Jag och Erik är de enda som bor på Gotland, han flyttade ner för ett år sen, säger Christian Björkman.
De olika valen av bostadsorter, i kombination med att flera av bandmedlemmarna har skaffat familj, har gjort att den ursprungliga banduppsättningen, som tog form i början av millenniet, utökats med flera uppsättningar av basister, gitarrister och så vidare.
– Vi har tvingats bli lite av ett kollektiv, konstaterar Christian Björkman, utan minsta spår av missnöje.
Repen och spelningarna blir av samma skäl inte särskilt många per år, men sommarspelningarna på Kuten på Fårö har blivit något av en tradition – sommaren 2019 var inget undantag. På lördag återvänder dock The Linedance Fever för första gången på många år till Visby, för att spela på Wall of Sounds höstpremiär.
– Det är ju hedrande att få öppna upp hela höstsäsongen. Vi var lite oroliga för att det bara skulle bli en spelning i sommar, men sen landade vi den här och i slutet av september ska vi spela på Stampen, säger Christian Björkman.
Senast de spelade i Visby var i samband med att de släppte en självbetitlad EP, med råa countrytolkningar av låtar som Chris Isaaks "Wicked games" och Elvis Presleys "Always on my mind", 2011. Christian Björkmans förhoppning är att The Linedance Fever trots allt har en trogen publik i hemstaden.
– Jag hoppas det! Men jag litar mest på Wall of Sound-publiken; den känns trogen och dedikerad. Förhoppningsvis smittar vår energi av sig. Det brukar vara svårt att stå still när stompet kommer igång, säger han.
Kanske är det just countryns lättillgänglighet och förmåga att få med sig publiken, som gjort den breda genren lika populär som tidvis illa ansedd.
– Nu gillar ju alla country, men när vi började var det ingen som gillade det, säger Christian Björkman.
Det var också något av en tillfällighet att han, Petter Bendelin och Aron Sandell, gav sig på att spela just country, när The Linedance Fever tog sina första stapplande steg runt 2003.
– Det hade kanske kunnat vara vilken genre som helst, men jag tror att vi alla lockas av smäktande toner från pedal steel eller fiol. Men även drivet, som är ganska rotigt, när det drar igång och alla står och stampar, det är nästan som techno eller elektronisk musik, säger Christian Björkman.
Det är helt enkelt svårt att inte dras med i musiken och den spelglädje som sedan första stund präglat projektet The Linedance Fever.
– Det är opretentiöst, det tror jag har varit roligt från början, säger Christian Björkman.
Att lust snarare än framgång alltid har varit drivkraften, speglas också i bandets sparsamma utgivning. Så när som på den numera åtta år gamla EP:n har publiken fått nöja sig med enstaka singelsläpp vid sidan av livespelningarna.
– Vi har släppt några jullåtar och eftersom vi spelar så sällan har vi bestämt oss för att spela dem ändå, även om det är mitt i sommaren, säger Christian Björkman.
Nytt material är dock på väg in på repertoaren. Under hösten hoppas The Linedance Fever kunna släppa sitt första album med eget material, som de började spela in 2016 i den anrika Silencestudion i värmländska Koppom.
– Det var en fantastisk långhelg, jag har inte varit med om en sån kreativitet – det kändes som att vi var klara när vi åkte därifrån. Sen hamnade vi i påläggsträsket, minns Christian Björkman.
Nu, tre år senare, ser det i alla fall ut som att skivan till sist ska komma ut i höst.
– Våra egna låtar är kanske mer en flirt med 60-tal, soulinfluenser och kanske lite pop här och där, säger Christian Björkman, som drömmer om att kunna samla hela det kollektiv av musiker som i olika formationer utgör The Linedance Fever, till en releasespelning.
Om det är görbart återstår att se. Redan på lördag kommer dock Wall of Sound-publiken att få ett smakprov av vad som komma skall.
– Det här blir tredje gången vi gör våra nya låtar. Nu är vi uppe i hälften/hälften eget material och tolkningar. Vi försöker ha minst en ny låt till varje spelning, men det kan bli så att vi ger någon låt från i somras ett nytt försök, säger Christian Björkman.
I kväll ska bandet repa ihop sig inför morgondagens spelning.
– Vi litar på att de låtar vi har gjort länge sitter. Det ska vara lite nervigt, lite darr på manschetten, säger Christian Björkman och tillägger:
– När vi spelar så sällan så är det ingen som märker när det blir fel, de har inget att jämföra med.