När en musiker spelar i flera konstellationer samtidigt kan två saker hända: Det nya projektet ger utlopp åt idéer som inte riktigt passar inom ramen för det tidigare, med följden att de går i motsatt riktning och renodlas på varsin ytterkant.
Eller så smyger sig impulser från det ena in till det andra – på ren svenska: Banden börjar låta likadant.
Sedan förra Riddarna-releasen 2014 har sångaren och gitarristen Edward Forslund öppnat eget med det uppmärksammade bandet Pink Milk.
När Gotlandstrion återvänder med ”En annan tid” efter tre år tar de en medelväg, kan man säga. Nya skivan bryter delvis med den skråliga garagerock som kunde höras på ”Under jorden” och ”Bakom molnen”. Riddarna anno 2017 är dystrare, deras musik mer melodisk och atmosfärisk – ord som även beskriver Pink Milk hyfsat bra.
Samtidigt ska likheterna inte överdrivas. Riddarna gör fortfarande klassisk rock med traditionella låtstrukturer och utan krusiduller.
Ändå finns det något i stämningsläget som förenar banden, även om Forslund brölar som förr. Kanske är det uppgivenheten, som går likt en känslomässig röd tråd genom ”En annan tid”. Ibland snuddar nedstämdheten vid det apokalyptiska, som i det avslutande spåret ”Allt är över”:
Alla skriker på samma gång
alla sjunger på samma sång
Allt är över
Allt är över nu
Det här är slutet
Trösten finns huvudsakligen i minnet av den värld som var. Visby, som är föremål för låten ”Visby hamn”, får symbolisera ett sorts återvändande och en trygghet när ”världen vrider sig åt fel håll”:
I Visby hamn
går solen aldrig ner igen
Jag försvinner i din famn
Denna syn på tillvaron har satt sina spår i musiken. ”En annan tid” är förvånansvärt dansant. ”Visby hamn” spelas i ett pulserande discotempo som för tankarna till 80-talets postpunk.
Titellåten på skivan överraskar också med en 80-talsosande syntslinga. För två år sedan bidrog bandet med ett spår till tevespelet Hotline Miami 2, en hallucinatorisk retromardröm som snabbt fick kultstatus.
Kanske är det en bättre utgångspunkt än Pink Milk för att förstå den riktning som Riddarna rört sig i.
Det finns en uppenbar risk med att jonglera flera band. I värsta fall blir båda projekten lidande och allting känns bara ofokuserat. Så är lyckligtvis inte fallet med ”En annan tid”. Öppningsspåret ”Ingenting” är bland det bästa Riddarna gjort. ”Höj volymen” och ”Saker att leva för” är andra höjdpunkter på ett genomgående starkt album.
Det är dessutom en påfallande tajt skiva som inte svävar ut i onödan. Berömvärt i en tid då artister har allt svårare att inse sina begränsningar, tycker jag.