Kommentaren brukar komma som ett brev på posten när Pisamätningar och dylikt presenteras: Allt är den där j-vla flumskolans fel! Nu var det visserligen länge sedan det fanns några elever i Eksta skola. Den syn som möter besökaren i dag förklarar alltså inte utbildningsväsendets förmenta förfall – men man får i alla fall reda på hur det ser ut när flummarna tar över en skola, bokstavligen. På griffeltavlan i den gamla slöjdsalen kan man läsa ord som ”Räkätning-uträkning” och ”Svantesenusan”.
– Det är från kräftskivan i fjol. Det var en trevlig kväll, förklarar skulptören Svante Gärdek, som numera använder lokalen som ateljé.
På kort tid har skolan, som lades ned 2008 och två år senare såldes på den privata marknaden, blivit en otippad samlingspunkt för kreativa själar på mellersta Gotland. Flera konstnärer har hyrt in sig där det förut var klassrum, förskola och mottagningsrum.
I morgon lördag öppnar dessutom den första publika utställningen i gympasalen.
Vi återkommer till det strax; först en liten tillbakablick.
För ungefär två år sedan fick Svante Gärdek ett telefonsamtal i bilen. Det var hans partner, Annabell Wäsström, som ringde.
– ”Vet du vad gjort?” sa hon. ”Jag har köpt en skola”. Då får jag äntligen min lekstuga, i monumentalformat, tänkte konstnären.
Det var mycket yta för pengarna, insåg Svante Gärdek när han kort därpå besökte platsen för första gången.
– Jag kommer ihåg att det var kallt och eländigt den dagen. Jag orkade inte ens ta mig runt hela stället. Men jag fattade genast vilken potential som fanns här, säger han.
Undertecknad var faktiskt elev i denna skola en gång i världen. Vårt samtal är följaktligen inte så mycket en intervju som en sentimental nostalgitripp; helt opåkallat kommer jag med den ena meningslösa upplysningen efter den andra om var vi spelade fotboll, hade högläsning, skolavslutning och datorkunskap.
Svante Gärdek, vars barndom utspelade sig i Lund, tycks vara måttligt intresserad av historielektionen.
– Min skola var väsensskild från den här, så jag får inte de där nostalgikänslorna. Men jag måste erkänna att när jag kom in i gympasalen här kunde jag nästan höra i skallen hur de där gräsliga bommarna i taket hissades upp och ned, upp och ned – det där var något jag kände igen och mindes från min egen uppväxt.
Bland det första han gjorde när skolan blev hans var att riva ned bommarna. Senare gick ribbstolarna samma öde till mötes. Handlingar med ett betydande symbolvärde, betonar konstnären med eftertryck och märkbar belåtenhet.
– Det var min hämnd mot skolgymnastiken. Jag fick vänta på den i många år, men till slut fick jag revansch.
Att den gamla skolan skulle bli ett slags kulturkluster ingick aldrig i planen; visioner fanns det i och för sig gott om, men knappast tid. Det var först när konstnären Lotta Löthman nyligen efterlyste en utställningslokal som man på allvar började göra i ordning gympasalen. Och nu har alltså tiden kommit; i morgon har Lotta Löthman sin vernissage.
– Hon blev katalysatorn, kan man säga – eller sparken i ändan. I framtiden tänker jag mig att vi kan ha fler utställningar, konserter, uppläsningar och mycket annat.
Har ni bestämt er för något namn för den här samlingspunkten?
– Det heter så mycket som ... ”You never know”, säger Svante Gärdek efter en stunds eftertanke.
– Eller, det får bli arbetsnamnet i alla fall.
Med andra ord kan det bli lite vad som helst av det än så länge mycket vagt definierade projektet. Så finns det också flera starka viljor i ägargruppen. Numera delar Svante och Annabell Wäsström fastigheten med scenografen Magnus Dahlbäck.
– Vi tycker ju inte likadant i alla lägen. Annabell är mycket för odling och hållbarhetsfrågor. Hon vill till exempel bygga ett orangeri i anslutning till slöjdsalen, men där vill jag ha maskiner och redskap. Jag jobbar för hållbarhet på mitt sätt, genom återvinning av material. Vi som är här är olika helt enkelt.
Men om du får drömma stort då. Vad är det här för plats om säg tio år?
– Fy f-n. Om jag tio år är jag en mycket gammal man. Men jag kan nog få en ganska fin ålderdom här. Tio år in i framtiden är Eksta skola en plats för kreativa stollar.
En utomstående betraktare kan tycka att kursmålen redan borde vara uppfyllda. Det är trots allt flummarna som bestämt läroplanen.