Ny bok
Hope Mirrlees
Dunkelros
Översättning: Ylva Gislén
Palaver Press
Hope Mirrlees (1887-1978) kände alla. Hon var god vän med Virginia Woolf och T.S. Eliot och hon umgicks i utkanten av Bloomsburygruppen. Mirrlees läste språk och historia på universitetet, reste mycket och blev så småningom författare, översättare och poet.
Nu kommer hennes fantasyroman, som blev kultbok på sjuttiotalet, på svenska med titeln ”Dunkelros”. Namnet syftar på huvudstaden i den fria staten Dorimar, ett vackert och naturskönt landskap genomkorsat av floderna Sävlan och Skimlan. Här fördrevs den vällustige hertig Alberon och hans hov från makten och allt magiskt och fantastiskt förbjöds. Detta hände några århundraden innan den här sagan börjar. De välbärgade och jordnära borgarna ägnar sig åt sitt och vill inte höra talas om Älvlandet som gränsar till Dorimar. Allt som hör till Älvlandet är tabu, för här frodas förvillelser och farliga drömmar som ingen får nämna. Och här växer älvfrukter.
Ändå smugglas älvfrukter över gränsen. Den som äter av dem kan få hallucinationer eller drivas över vansinnets gräns. När de goda borgarna i Dorimar får tag i några smugglare döms de för att ha smugglat silke. Om man inte nämner saker vid deras rätta namn finns de inte. Men snart sprider sig älvfruktsätandet bland befolkningen. Är det en farlig drog, ett virus, ett uppror, en verklighetsflykt?
Den präktige och självgode borgmästaren i Dorimar upptäcker till sin förskräckelse att hans son blivit en annan. En dag rymmer pojken och det leder till många förvecklingar och äventyr och en kamp mot tiden. Här möts levande och döda, här strider sanningssökare mot lögnare. Vem kan man lita på?
”Dunkelros” är baserad på engelsk folklore och det märks att Mirrlees har tagit intryck av Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” och medeltida folkvisor. Här finns fina naturbeskrivningar och lustiga figurer men det tar ett tag att vänja sig vid alla fåniga egennamn och krystade uttryck. Kul är det att se hur Mirrlees växlar mellan olika berättarknep: romanen kan ses som en reseskildring, en fars, en deckare eller en spökhistoria, men framför allt som en rätt charmig saga i fantasygenren.
Var tid har tolkat romanen på sitt sätt. Skillnaden mellan Dorimar och Älvlandet har setts som en metafor för klasskamp, drogfrihet, fantasins kraft och striden mellan sanning och lögn.