I romanen möts Minna och Kenny i mogen ålder. En till en början glödande kärlekshistoria där Kenny uppvaktar med rosor och heta sms men som, under de år historien utspelar sig, förvandlas till tystnad, tvivel och total ignorans där Minna sakta men säkert bryts ner.
– Jag tror det här är jättevanligt, inom vissa relationer kanske man inte ens inser att det pågår, säger hon.
Nej, det handlar inte om det där våldet vi läser om i tidningarna. Inte om fysisk misshandel, inte heller ens psykisk terror.
Istället fokuserar ”Djävulsnyckeln” på det där andra, det som knappt syns. Det subtila. Likgiltigheten, tafattheten, oförmågan att se eller bry sig.
I flera år har Charlotta von Zweigbergk burit den här berättelsen inom sig. Viljan att undersöka hur en kvinna med kreativt jobb och många vänner kan förvandlas till en kvinna helt utan självkänsla.
– Varför? För att berättelsen är viktig. Och jag hoppas att den kan leda till samtal, jag tror att många har lite av såväl Minna som Kenny inom sig, säger hon.
Nej, är hon tydlig med, Charlotta, under den här intervjun i hennes trädgård i Slite. Nej, det är inte hon som är Minna.
– En del av mig själv hämtar jag så klart alltid, men jag är inte hon, jag har inte utsatts på det här viset.
Inte heller är hon alltså Kenny. Eller? Jo, vänta lite, säger hon:
– Har jag ändå inte varit lite som han ibland? Undvikit att se, bekräfta eller berömma. Inte tänkt på hur den egna oförmågan kan skada andra. Jo, det har jag nog, precis som många av oss säkert har.
Men varför går hon då inte, Minna? Eller gör hon kanske det? Vi ska inte avslöja skeendet i den här artikeln.
Men rent allmänt: Varför hänger hon kvar i ett förhållande som gör henne illa, även om hennes livskamrat knappast gör ont av elakhet, snarare, i det här fallet, av oförmågan att närma sig sina känslor.
– Ja, varför går hon inte? Det är den fråga som alla misshandlade kvinnor får. Så fräckt! Först ska de utsättas, och sedan dessutom ta ansvaret!
Kanske går hon inte för att det inte går att lämna mitt i ett mysterium. För att hon väntar på en förklaring, kanske när ett hopp; vem var han? Vem är han? Vem av dem är den sanna?
– Jag tänker att det är inte så enkelt att bara gå, mitt i någonting ouppklarat.
Sedan metoo-rörelsen briserade hösten 2017 har fler och fler berättat om övergrepp, Gotlands Tidningar har nyligen haft en artikelserie om kvinnor som utsatts för män som slår.
Tajmingen i lanseringen av "Djävulsnyckeln" är en slump, även om den alltså inte handlar om det där braskande.
För Kenny varken slår eller super eller ens är otrogen. Snarare mest feg och tråkig.
– Generellt är många män livrädda för närhet. Ofta tar kvinnorna ansvar för känslorna i en relation. Jag tror att många har det som Minna och Kenny och mår riktigt dåligt. Det är viktigt att föra upp det till ytan så att det kan leda till samtal, säger hon.
”Djävulsnyckeln” är Charlotta von Zweigbergks 17:e bok. De är skrivna i de mest spridda stilar; fackböcker, barnböcker och romaner.
Skrivarbetet är tålamodskrävande och strukturerat. Tidsåtgången noga uträknad, exakt antal skrivna tecken per dag schemalagda.
Det hon inte kan hålla i schack är idéerna, de kommer i mängd. Tyvärr.
– Det snurrar i huvudet hela tiden. Inte förrän än idé är genomförd får jag helt frid. Redan nu är nya projekt på gång, säger hon.