Pugh Rogefeldt, som bodde sina dryga 30 sista år i Lokrume, avled den 1 maj i fjol efter en längre tids sjukdom, 76 år gammal.
Tre dagar tidigare var Rainrock på teatern i Slite och spelade hans låtar. En hyllning av en stor musiker och konstnär.
– Det är han värd medan det ännu finns tid, sade sex år yngre brodern Ingemar inför konserten den 28 april.
Ingemar och hans söner Johnny och Jens, som också finns i Rainrock, hann besöka honom på förmiddagen. Det blev ett fint och känslosamt möte:
– Jag vet inte om han var medveten om att vi var där, men jag tror det. Jag berättade att vi var där för att spela hans låtar.
Ingemar, som kallas "Iro", vittnar om hur svårt det var att sedan gå på scen, men medlemmarna bet ihop – och genomförde en show med många av Pughs hits, som ”Hog Farm”, ”Dinga linga Lena” och ”Vandrar i ett regn”.
Vad betyder det för dig att ni hann göra spelningen, även om Pugh själv inte kunde närvara?
– Mycket. Och att vi verkligen hann träffas och jag kunde krama om honom. Det var en jättemärklig slump, eller ska man kanske kalla det tur. Jag är glad att vi hann ses.
Nu är bandet, i vilket även Micke Finell och Peder Sundahl ingår, ute på ännu en turné med Pughs låtar. Delvis är det en ny repertoar, för det finns ju så många låtar.
Till denna turnésväng har ”Aftonfalken” och ”Storseglet” repats in. Än fler låtar blir det till den skiva som håller på att spelas in, uppföljare till det album som gavs ut i våras.
Hyllningarna av Pugh och hans musik har varit många, är du i någon mån överraskad?
– Nej, jag har ju så klart känt till hans storhet som artist och låtskrivare, men när vi nu börjat peta i låtarna ser jag det på ett nytt sätt. Det är så otroligt bra musik, säger Ingemar, som även medverkade på scen i hyllningen på Cirkus i oktober, en show som på sikt kommer att sändas i SVT.
På 1970-talet ingick Ingemar Rogefeldt i bandet Rainrock som bland annat gjorde skivorna ”Bolla och rulla” (1974) och livedubbeln ”Ett steg till” (1975), vilken sålde i över 100 000 exemplar.
Därefter gick Ingemar vidare till Jerry Williams band Roadwork vilket han kom att tillhöra i många år.
De musikaliska influenserna fick Ingemar av sin bror redan i barndomen hemma i Västerås. Pugh – eller Tobbe som han kallas av familj och vänner – kom hem med Beatles-plattor, började spela gitarr och plockade med lillebror i sitt första band Unga Hjärtan.
1969 albumdebuterade han med banbrytande LP:n "Ja, dä ä dä". Resten är, som det brukar sägas, historia.
– Det är därför vi gör det här. Det är brorsan värd så mycket som han betytt för svenskt musikliv, säger Ingemar Rogefeldt.