Allt sedan ungdomsåren i Visby har Marcus Admund Funck spelat i band. Främst Urmas Plant, som senare blev duon Honeymilk, där Nikki Nyberg utgör den andra halvan.
Vid 29 års ålder tar han nu ett nytt steg i sin musikkarriär och solodebuterar med en självbetitlad EP.
– Det är lite läskigt att börja om som helt ny artist. Man är ju inte Noel Gallagher, utan får börja från scratch, konstaterar Marcus Admund Funck.
I går firade han releasen med en konsert i Slaktkyrkan i södra Stockholm. Även Vilma Flood, som nyligen spelade här på ön och bandet Tussilago spelade under kvällen.
– Det är lite läskigt att spela utan Nikki. Men jag kommer att spela med fullband, det är också kul. Det är första gången, det blir en milstolpe i min karriär, säger Marcus Admund Funck, när GA pratar med honom ett par dagar innan konserten.
Under våren har han under eget namn släppt singlarna ”Lazarus” och ”Holly, Lie!”, den senare en duett med Paulina Palmgren, artist och sångerska i La Lusid.
– Det har varit spännande, men det känns lite konstigt. När man är ett band står man inte och faller ensam, det gör jag här. Även när jag får bra recensioner så är jag ensam i det. Det är en ganska intressant erfarenhet, säger Marcus Admund Funck.
Sist han ägnade sig åt sin egen musik var som 17-åring i Visby och solodebuten är åtminstone delvis en återgång till den musiken. Soundet, ett behagligt vemod som kanske närmast faller in under singer-songwritergenren, skiljer sig från Honeymilks, men också texterna.
– Det är klart att det blir mer personligt, att det tangerar fler saker som bara jag själv känner. Jag zoomar in mer på känslor, tankar och händelser i mitt liv, än i Honeymilk. Jag känner det med musiken också, den blir mer smal, mer personlig, säger Marcus Admund Funck och vidareutvecklar:
– Jag försöker att vara personlig med Honeymilk också, framför allt textmässigt, men då går det alltid ett varv genom Nikki och jag måste kanske vara lite mer generell.
Personligare och kanske också friare?
– Både ja och nej. Ja på så sätt att jag gör vad jag vill – och vad mitt skivbolag vill att jag ska släppa, men ibland kan jag sakna bollandet, säger Marcus Admund Funck.
Risken att bli hemmablind är större, vilket kan vara hämmande, resonerar han.
– Jag tror jag blir ängsligare; "tänk om det jag tror är bra inte är bra". Det kanske inte alltid är så kul, men nyttigt, när du spelat i olika band så länge. Jag tror att det har gynnat Honeymilk, Nikki har också egna grejor. Jag tror att det gör oss friare i bandet.
Rädslan för att deras utflykter på egen hand skulle betyda slutet för Honeymilk har bytts mot lättnad. Honeymilk lever i allra högsta grad, men sedan tre år tillbaka har Marcus Admund Funck ägnat sig åt sin egen musik vid sidan av bandet.
– Det tog fart när vi fick en förfrågan om att vara förband på Kägelbanan. Nikki kunde inte och då sa jag att jag kan köra solo. Sedan dess har det löpt på parallellt.
Till sommaren fortsätter dubbellivet, då Marcus Admund Funck, som till vardags pluggar journalistik, ska jobba på Nerikes Allehanda.
– Jag tänkte ta med mig studioinstrumenten till morfars lägenhet i Örebro och försöka göra klart låtar till en ny skiva, jag har redan en färdig låt. Samtidigt ska Honeymilk släppa en EP i höst, så det är dubbla EP som jag ska försöka blir klar med till i höst.