”Jag är blind.” Med de orden, uttalade på en scen i Västerås, inledde Johan Seige sin karriär som ståuppkomiker. I tioårsåldern fick Johan Seige veta att han var på väg att förlora synen; 20 år senare var han helt blind. Så egentligen sa han ju bara som det var den där gången för två år sedan i Västerås.
Men ett torrt konstaterande av fakta blir något helt annat inför en skrattlysten publik.
– När jag gick upp scenen, med mina solglasögon och käpp, och sa så höll folk på att garva ihjäl sig. Efter det kunde jag säga ankbajs eller vad som helst – de skulle skratta oavsett. Det är en obeskrivlig känsla, det där ”nu har jag dem!” säger Johan Seige.
Kort därpå utsågs han till Västerås roligaste människa. Plötsligt var han ståuppkomiker utan att ha planerat det. Johan har en bakgrund som musiker. Han har dessutom föreläst otaliga gånger om sin funktionsnedsättning. Det sistnämnda blev en inkörsport till ståuppvärlden.
– Jag kryddar alltid mina föreläsningar med skämt och humoristiska anekdoter om livet som blind. Därför var jag inte särskilt nervös första gången jag ställde mig på scen. Det var egentligen bara att skala bort själva föreläsningen och behålla skämten.
Att publiken viker sig av skratt vid åsynen av en blind människa förfärar kanske somliga – men inte Johan Seige. Hans förebilder är amerikaner som Bill Burr och Anthony Jeselnik, burdusa komiker som inte har mycket till övers för det som brukar kallas politiskt korrekt.
– Mitt mål är att få människor att börja ställa frågor. Och då måste det vara högt i tak.
Men frispråkighet går inte alltid hem i Sverige, konstaterar Johan.
– För en tid sedan var jag inbjuden till en årsstämma med Barnombudsmannen. Jag var lite orolig innan och frågade hur långt jag fick gå. ”Kör på bara” blev svaret. När jag sedan drog mina skämt om hur svårt det är för blinda att kommunicera med döva och rullstolsburna – jag kör ju bara handen i nyllet på dem – var det knäpptyst i lokalen.
Tystnaden speglar ett samhällsklimat som inte är sunt i längden, tycker Johan Seige.
– Vi svenskar är oerhört bra på att lägga locket på. Om någon vågar vandra utanför den politiskt korrekta vägen bestraffar vi dem som barn. ”In på ditt rum! Inte ett ord mer nu ...” När jag gjorde så med mina barn protesterade de genom att, på sin höjd, riva sönder en bok eller något. När vi gör så med vuxna människor protesterar de i vallokalerna. Ta Katerina Janouch till exempel. Jag håller verkligen inte med henne, men allmänheten har dömt henne orimligt hårt.
Johan, som har tillbringat större delen av sitt liv i Västerås, beslutade sig nyligen för att flytta permanent till sommarstugan i Dalhem. Huset tillhörde från början hans mormor, så han har vistats en hel del på Gotland genom åren. Han tycker sig faktiskt märka en skillnad i vad man skrattar åt på landet och i storstäderna.
– Den där politiska korrektheten är betydligt vanligare i Stockholm. Här kan man garva åt mig för att jag är blind och samtidigt bjuda in mig på fika. Om samma sak sker i Stockholm är det som om man känner sig tvingad att linda in mig i någon sorts kokong.
Med det sagt finns det ändå en hel del korkade föreställningar om blinda, betonar Johan Seige.
– Jag upplever att många drar alla med funktionshinder över samma kam. ”Om han inte ser är han säkert lite dum i huvudet också”, typ. Jag är ofta med om att personer, normalbegåvade människor, frågar min sambo ”Är han blind?”, fastän jag står bredvid och kan svara själv. Jag vill bli behandlad på samma sätt som alla andra.
Samtidigt är du inte som alla andra. Tror du att du skulle ha blivit ståuppare om du inte vore blind?
– Vet du, förmodligen inte. Om jag fick tillbaka synen i morgon skulle jag troligtvis bli snickare eller något.
I dagarna ger sig Johan Seige ut sig på vägarna med den cp-skadade komikern Jesper Odelberg. ”Ni skojar med mig?” är på många sätt en ganska traditionell humorföreställning, med undantag för att båda huvudpersonerna lever med funktionshinder.
Men till skillnad från de flesta turnéer slutar denna vid riksdagen. Efter varje föreställning sätter sig nämligen Jesper och Johan i foajén för att samla in underskrifter mot neddragningarna inom LSS (Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade).
– Det är inte så att vi ställer oss på barrikaden – vi är skämtare och musikanter. Men det här känns oerhört viktigt med tanke på hur många som mist livet på grund av indragen assistans.
Turnén ”Ni skojar va?” skulle egentligen haft premiär i Visby, men det fick skjutas upp. Planen är att göra ett stopp på Gotland, men det är i nuläget oklart när.