Den gamla avrättningsplatsen ligger strax norr om Stenkumla, precis bredvid vägen mot Visby. I dag utmärks den av ett stort träkors.
Den 18 maj 1876 förs rånmördaren Konrad Tektor från länscellsfängelset i Visby till galgbacken i Stenkumla. Där ska han bli den sista personen någonsin som avrättas offentligt i Sverige. 700 personer har tagit sig till avrättningsplatsen för att se bödeln avsluta den 38-årige före detta murarens liv.
– Många av dem hade beordrats dit för att bilda en spetsborg. Det innebar att de stod med spjut runt omkring avrättningsplatsen, så att han inte skulle kunna fly, berättar Milla Olsson.
Under aliaset ”Urd” spelar hon gitarr i svartmetal-bandet Nårdegaist, som nyligen har släppt en låt om Konrad Tektors död. Tillsammans med basisten Jerry ”Raar” Jakobsson står hon vid det träkors som har rests till minne av avrättningsplatsen i Stenkumla. Dagen är disig.
Nårdegaist bildades 2016 och sjunger konsekvent på gutamål. Deras texter skildrar genomgående gotländsk historia och gutiska myter och sägner. Låten om Konrad Tektor skrev de i somras. Då hade bandet under en tid redan funderat på att skriva om hans öde.
– Men i somras hittade vi musiken som passade. Den har ett malande tempo i början, som mynnar ut i ett kaotiskt slut. Det monotona är som färden till avrättningsplatsen, medan slutet är själva halshuggningen, säger Jerry Jakobsson.
Texten till låten – som kort och gott har titeln ”Tektor” – har skrivits av bandets sångare Andrée ”Baul” Andersson. En av källorna som använts är den utförliga skriften ”Sann skildring af mördarne Hjerts och Tektors lefnadsäventyr och sista stunder”. I den berättar författaren – vars namn bara anges med initialerna K.R – om hur Konrad Tektor möter sin medbrottsling Gustav Adolf Eriksson Hjert i fängelset på Långholmen i Stockholm.
Jerry ”Raar” Jakobsson, Milla ”Urd” Olsson, Nårdegaist, Konrad Tektor, black metal, svartmetall, musik, avrättningsplats, Stenkumla
Tillsammans ska de slå sig in på en brottslig bana som är grövre än vad någon av dem har ägnat sig åt tidigare. Vid månadsskiftet mellan augusti och september 1875 mördar de nämligen en ingenjör och hans kusk på en väg mellan Malmköping och Eskilstuna.
Efter morden genomför de en del rån på Gotland, innan de återvänder till fastlandet och grips av polisen. Därefter skickas Konrad Tektor tillbaka till Visby, i väntan på sin dom.
Jerry Jakobsson och Milla Olsson minns inte när de först fick höra talas om rånmördaren öde. Det verkar alltid ha funnits i deras medvetande.
– Jag bodde i Eskelhem och åkte ofta förbi Stenkumla i bil. Då brukade jag få höra berättelsen om avrättningen, säger Milla Olsson.
Milla Olsson hörde ofta berättelsen om Konrad Tektors avrättning när hon som barn ofta åkte bil mellan Eskelhem och Visby.
Och det är en berättelse som tål att upprepas – om än inte för dem med svaga nerver. De hundratals åskådarna som bevittnar halshuggningen får nämligen se bödeln misslyckas kapitalt med sin uppgift.
Det första hugget träffar Tektor i skuldran. Det andra i nacken, men utan att huvudet separeras från kroppen. Först det tredje hugget lyckas. Signaturen K.R beskriver scenen på följande vis: ”Qvinnor, ja, starka män, afsvimmade. Synen var ohygglig.”
– Bödelns pappa lär ha retat honom för misslyckandet. Då ska han ha sagt att ”jag hugger så många gånger jag vill”, säger Jerry Jakobsson.
Texten på Milla Olssons tröja är hämtad från Nårdegaists låt ”Avskrillinggshopen”.
Utöver ”Tektor” har Nårdegaist skrivit flera låtar som skildrar död och mörker. Något som inte är ovanligt inom svartmetall.
Ni har gjort låtar om historiska händelser och människor. Men hade ni kunnat göra en låt om exempelvis mord som skett nyligen?
– Vi vill gärna vara obekväma, men inte provocera. Och det kan nog ske lättare om man skriver om något som har hänt i vår tid, säger Milla Olsson och får medhåll av Jerry Jakobsson:
– Vi vill ju inte slå någon i magen. Snarare rycka dem i sidan och få dem att titta på mörka händelser som håller på att glömmas bort.