Det är 25 år nu sedan Johan Lyander slog ner bopålarna i Stockholm. Lägenhet på Söder och egen studio en parallellgata bort.
På 80- och 90-talet var han rösten i hårt svängande partybandet Gaston, sedan dess har han rest och spelat klaviatur med gräddan av svenska artister.
Nu gör han, tillsammans med tidigare Idol-deltagaren Prince Mpedzisi, till slut musik under helt egen flagg.
Innan pandemin satte det mesta på vänt ingick Johan i Jonas Gardells band med shower i Stockholm och Göteborg, i många år har han suttit vid klaviaturen hos Gardell.
I ett fingerknäpp fick allting avbrytas och vad som väntar för framtidens livescen vet ingen.
Istället har Lyander tillbringat tid i studion på Tjärhovsgatan i Stockholm, den har driver tillsammans med popstjärnan Andreas Johnson.
Han gräver lite där han står, som han säger, Lyander.
– Jag skriver och producerar. Jobbar inte mot förlag utan mot de artister jag känner och känner mig trygg med, Gardell, till exempel. Vi har skrivit en del låtar ihop.
Vid sidan av detta ingår han också i Blacknuss 2.0, ett musikkollektiv med tidigare rötter i jazzklubben Fashing som pumpar funk, soul och r’n’b. Ett hjärteprojekt som också det tvingats stå still.
Innan vi tar oss till Bronco X, vars andra låtsläpp sker under lördagen, tar vi oss bakåt i tiden. Så många bussresor och gig, så många inspelningar, så många minnen.
Så jag flippar tre ord genom luren för att få en glimt; vilket har egentligen varit fränast, maffigast och sexigast?
Just det, Johan, vad är det fränaste du gjort genom åren?
– Fränaste? Då måste jag nog säga Mats Ronander. Jag lyssnade mycket på honom när jag var grabb, han har en helt egen ton i sin musik. Att sedan lära känna honom, bli hans kapellmästare och dessutom få prodda en skiva (”Mats”, 2001)…det var närmast en utomkroppslig upplevelse!
Okej, nästa ord, maffigaste!
– Vad gäller maffig produktion är det helt klart Ulf Lundell. Jag turnerade med honom...det kan ha varit 2005. Maffiga rep-perioder, konserter på fyra timmar och allting hårt uppstyrt. Jag tror jag pluggade in 80 låtar, när som helst kunde det kastas in något nytt.
Sista ordet: sexigast?
– Jokkmokks-Jokke. Jo, Jokke, han gästade oss en del när vi lirade med Gaston på Snäck. Det var allt lite sexigt med honom på scen, skrattar han.
Bronco X bygger på inspiration och frustration. En ursprunglig tanke var att skriva låtar till Blacknuss, men samarbetet med Prince Prime, som Mpedzisi kallar sig, drog åt ett annat håll.
– Så jag kände att de borde tas tillvara under annan flagg. Utan andra jämförelser fungerar jag som, säg, Avicii. Jag är producenten som tar in gästsångare och co-writers.
Det där X:et ska kunna stå för vem som helst, just nu är han glad att ha Prince vid sin sida.
Prince har sitt ursprung i Zimbabwe, deltog i Idol 2016 och har sin musikaliska bakgrund i Tensta Gospel.
På lördagen släpps låten ”Stuck on you”, lyxig som en bris med slick westcoast-känsla. I tidig sommar kom förstasläppet, modernt afrobeatiga ”Witcha”.
Långsamt ska Bronco X byggas upp för att under hösten kulminera i ett album.
– Det är härligt att göra något där jag själv bestämmer, jag är väldigt intuitiv när jag jobbar. Samtidigt är jag ödmjuk och glad för alla som vill vara med.
Senast Lyander uppträdde på ön var vid ett inhopp under ”En kväll för Josefin” i tidig mars, dessförinnan i Jill Johnsons band på Wisby Strand i september i fjol.