Jan Malmborg
Trubbel
Albert Bonniers förlag
Trubaduren, visdiktaren och konstnären Olle Adolphson (1934-2004) fick ett liv som gick i dur och moll. Tidigt lärde han sig att efter varje lekfull sommar kommer en höst, då allt kan tas ifrån en. Om detta berättar Jan Malmborg i sin 500-sidiga biografi ”Trubbel”, ett välkomponerat, gediget verk baserat på omfattande research. Den forne DN-journalisten har pratat med alla: familj, kolleger, släkt och vänner, han har läst avhandlingar, analyserat musiken och sett gamla teveprogram. Och som han skriver! Prosan är lättflytande och elegant i den kronologiskt uppbyggda berättelsen.
Olle Adolphson var son till stjärnskådespelaren Edvin: familjedespot, kvinnokarl, frånvarande far. Familjen levde lyxliv men efter föräldrarnas skilsmässa fick mor och barn det svårt ekonomiskt och Olle lärde sig redan som liten att aldrig lita på något, inte ens på sina minnen. Han och Sven-Bertil Taube var barndomsvänner och Evert blev faderssubstitut, mentor och förebild livet igenom.
Olle Adolphson växte upp i ett Stockholm före tunnelbana, kontorshus och förortsbebyggelse och hans konstnärsgeneration blev samtida med det moderna Sveriges framväxt och blev dess uttolkare. Malmborg skildrar förälskat optimismen och framtidsandan i femtiotalets Stockholm som blivit mondänt med vinservering, kabaréer och trubadurer på krogen. Olle Adolphson slog igenom med ”En glad calypso om våren”, han och Beppe Wolgers gjorde succé med ”Okända djur” och ”Det gåtfulla folket”. Den nydanande ”Trubbel” speglar ångesten bakom spralligheten.
Den unge Olle Adolphson sitter på krogen med sitt avantgardistiska gäng: Forssell, Wolgers, Pär Rådström, Slas, Yngve Gamlin, Taube, Ulla Sjöblom. De dricker, diskuterar, diktar, de åker till Spanien och festar, de seglar i Stockholms skärgård.
Adolphson gör karriär, han blir landets populäraste trubadur vid sidan av Evert Taube, turnerar och gör teveprogram. Han skriver vackra kärleksvisor som slutar i moll, en spegling av hans eget liv: gift flera gånger, sex barn, kärleksfull men oansvarig som far. Han prioriterar kompisarna, krogen, karriären före familjelivet.
Olle Adolphsons visskatt är värd att återupptäcka. De tidlösa texterna och de raffinerade melodierna skiftar mellan dur och moll, avstånd och närhet. Olle Adolphsons undflyende gestalt är svår att fånga, men Malmborg är honom tätt i hälarna.