Karin Lind med en "dyskarta" som beskriver hur det känns för en dyslektiker att läsa.
"Alla tiders porträtt" är en av de nya utställningar som inleder säsongen på Körsbärsgården denna vår. Den kommer att visas fram till den 14 juni. I konsthallens stora sal tar utställningen avstamp i renässansens porträttmåleri. Den första bilden, en liten emalj från cirka 1550, föreställer en ung Elizabeth från England som ännu inte krönts till drottning. Marita Jonsson som driver Körsbärsgården kom över porträttet på en auktion i Stockholm för 25 år sedan.
– Det är ett mysterium hur porträttet hamnade där, men man har ju sett liknande små emaljmålningar i samband med giftermål och vi vet att den blivande Erik XIV var intresserad av Elizabeth. Så jag kan tänka mig att porträttet kom till Sverige i samband med att något sändebud skickats till England för att föreslå ett giftermål, berättar Marita Jonsson.
Efter renässansen får besökaren följa porträttmåleriets utveckling vidare genom historien fram till våra dagar. Turen går via konstnärer som Göteborgskoloristen Åke Göransson till Madeleine Pyk, Channa Bankier, Sara Vide Ericsson och gatukonstnärerna Pure Evil och Christoffer Totte Engvall med flera.
Bilderna som avslutar utställningen är exempel på det i dag vanligast förekommande porträttet som framställs i miljontals olika exemplar varje dag runt om på jorden – selfien.
Vad skulle du säga att en målning kan fånga som ett foto kanske inte kan återge?
– En målning blir mer levande. Konstnären ser något som han vill framhäva och det blir en tolkning av en persons karaktär på något sätt.
Marita Jonsson avslöjar att hon själv har ett porträtt föreställande sig själv, som målades av en konstnär i Venedig för flera år sedan.
– Jag tycker inte alls om bilden och jag har den inte uppsatt någonstans, skrattar hon och fortsätter:
– Det visar väl att man ser på sig själv på ett annat sätt än porträttören. Men jag är inte heller någon som tar selfies. Det finns något annat i mig som får tala – inte hur jag ser ut.
Två självporträtt av konstnären Olle Skagerfors. Det första målat 1944. Det andra målat 20 år senare.
Den andra nya utställningen, som visas fram till 28 maj, är "Världen bortom orden", ett scen- och konstprojekt som utforskat kraften i dyslexin.
Under tre år har konstnären och scenografen Karin Lind och regissören och manusskribenten Michaela Granit arbetat med barn, ungdomar och unga vuxna, bland annat på Körsbärsgården och Högbyskolan, i olika workshops. Genom eget skapande i bilder, berättelser, musik och rörelse har deltagarna tillsammans utforskat sina olika upplevelser och erfarenheter av dyslexi.
Syftet har varit att synliggöra och skapa förståelse för deltagarnas förmågor istället för att fokusera på det negativa prefixet "dys".
Karin och Michaela har jobbat tillsammans i 20 år. Men först efter tio år vågade de prata om att de båda är dyslektiker. Då föddes idén till projektet, som är finansierat av Allmänna arvsfonden.
– Det är skämmigt och svårt att prata om dyslexi. I det här projektet har deltagarna fått prata om och gestalta hur man upplever det. Konsten är en metod där man kan hitta sin egen strategi för att hantera dyslexin, säger Karin Lind.
Marita Jonsson ser fram mot en ny säsong på Körsbärsgården.
I övrigt kommer den som missat Körsbärsgårdens egna arvsfondsprojekt, där barn och unga har arbetat med konstnärer och forskare kring framtidsfrågor som klimat och miljö, att få en ny chans att se den slutliga utställningen som visas fram till 28 maj.
Nytt för i år är också att Frida Franke kommer att driva Körsbärsgårdens café den här säsongen.