När Körsbärsgårdens Marita och Jon Jonsson var på Konstfack i Stockholm tidigare i år för att titta på avgångselevernas utställning, hade de inte en aning om att det var en gotländska som låg bakom verket de fastnade för.
– När vi valde ut konstnären visste vi inte vem Anna var. Vi bara gick rakt på hennes verk och sa: Henne ska vi ha! Sen när vi kom hem, sa våra barn att: Men Anna Gäfvert, hon är ju från ön, skrattar Marita Jonsson.
Vad var det ni fastnade för?
– För mig var hon en spännande konstnär med en otroligt stark känsla för form och helheten. Jag tänkte också att det här är ett fantastiskt konstnärskap som kommer att kunna jobba i väldigt stort format, säger Marita Jonsson.
Anna Gäfvert är född och uppväxt i Vibble. Men varje sommar har hon spenderat på familjegården i Fide. Här hon de senaste 20 åren fram till 2018 drivit en keramikbutik fylld av egenhändigt tillverkade bruksföremål. 2017 började hon studera på bildlärarutbildningen på Konstfack och i helgen var det vernissage för hennes utställning "Lyssnar på Myrstack" på Körsbärsgården.
– För mig var det väldigt speciellt att bli utvald att få ställa ut just här. Här finns kärleken till konsten och kärleken till hållbarheten, människan och naturen, allt som är viktigt för mig, berättar Anna Gäfvert.
Anna Gäfvert har alltså tidigare försörjt sig som brukskeramiker, eller "försökt försörja sig", som hon själv säger. När hon sökte till Konstfack var det för att hitta ett jobb, en grund att stå på, som var intressant och samtidigt skulle fungera ihop med keramiken.
– Med den utbildning som jag nu har blir man bild- och designlärare upp till gymnasiet. Att jobba med ungdomar och konst, som man älskar, den kombinationen är väldigt fin, säger hon.
Under den fem år långa utbildningen började Anna utveckla sin gamla dröm om att få jobba mer skulpturalt. Nu fanns tiden att experimentera och inte bara fokusera på att producera bruksföremål.
– På konstfack fick jag uppgifter som gjorde att jag kunde hitta kreativiteten, det spontana och fantasin igen. Det var som när man var ung och hittade leran. Då fick man göra det man kände för och fick tid för den processen. Så under de här fem åren har jag jobbat väldigt medvetet med att förändra mitt förhållande till leran och vad jag tillåter mig själv att göra.
Blir det inga fler koppar nu?
– Det finns inget "inget" mer. Det är inget stopp med något. Jag älskar att dreja och göra bruksföremål när man får göra det i en annan takt – inte när man ska försörja sig. Mitt mål är att kunna fortsätta jobba fritt med leran, säger hon.
Naturen har alltid spelat en viktig roll både i Annas skapande och liv. Hon berättar att hon ofta arbetar ute både i solsken, åska och regn. Under studierna på Konstfack drog hon ofta med sig lerklumpar ut i skogen nära hemmet i Älvsjö, där hon bor idag.
– När man har lera som det är lite barr och bark i blir det som någon slags befrielse. Jag har velat tänja på gränserna för att förlösa det här perfektionistiska tänket man har när man ska sälja något. Det viktiga har varit den konstnärligaprocessen och det som händer under processen, inte resultatet. Även om skapandet har tagit lång tid så är varje minut, varje sekund intressant för mig, säger Anna Gäfvert.
Utställningen "Lyssnar på myrstack" pågår fram till den 10 augusti.