Marita Jonsson, som driver konsthallen och skulpturparken på Körsbärsgården i Sundre.
Den internationella konstbiennalen i Venedig är ett prestigefyllt konstevenemang med nationella paviljonger, som speglar samtiden genom konstnärer från hela världen.
– Det var otroligt allvarligt allting och det var en mörk framtid som de skissade upp, säger Marita Jonsson som driver konsthallen och skulpturparken på Körsbärsgården.
Några av de allvarliga ämnena hon syftar på var klassklyftor, miljöförstöring, rovgirighet och förtryck.
– Som hur man blundar för världens minoriteter, vilket man lyfte med Sápmi i de nordiska paviljongerna, berättar Marita Jonsson.
Samtidigt som samiska konstnärer representerade flera nationer för första gången, märktes även konflikten om den ukrainska nationen. Den ryska paviljongen var tom det här året och bevakades av säkerhetsvakter.
– De stod beväpnade runt paviljongen, berättar Marita Jonsson.
Den ukrainska paviljongen var däremot välbesökt.
– Dit kom vi inte in, det var så kaotiskt och jättemycket folk, säger hon.
Hemma från Venedigbiennalen, kan hon också se allvarsamheten i deras kommande konstutställningar i Sundre.
Konstnären och koloristen Fabian Tholin är den första som ställer ut för säsongen 2022. Under lördagen har han vernissage på Körsbärsgården i Sundre.
Den första konstnären som ställer ut för säsongen är Fabian Tholin.
– I och med att han är en kolorist, som är en abstrakt konstnär, är det svårare att se det här allvaret i samtiden, säger Marita.
Fabian Tholin arbetar mer med färger än att det ska vara föreställande.
– Mina målningar är inte så innehållsorienterade på det sättet. De handlar inte om någonting utan är mer bild, tecken, kartor och landskap. Allt flyter, säger Fabian Tholin som har gett utställningen titeln "Likvid legend".
Han säger att han självklart påverkas av samtiden, men undviker det när han skapar.
– För det mesta kör jag bara igång utan någon tanke och testar olika saker och ser var det leder. Förhoppningsvis blir det spännande. Jag försöker nästan dribbla bort mig själv så att det inte blir medvetet och planerat, utan det får gärna uppstå saker, säger han och fortsätter.
– Jag försöker få ut så mycket att det uppstår problem och massa bråte som jag måste reda ut. Jag håller på med olika temperament, först jobbar jag brett och med mycket färg för att sedan gå in i detaljer.
Fabian Tholins målning "Landmarks". "Det är som en symbios, med färg och teckning och form som relaterar till varandra", säger han om sin konst.
Fabian Tholin beskriver sina målningar som halvabstrakta landskap. I hans starka färgpalett märks inte det där allvaret som Marita Jonsson upplevde på Venedigbiennalen.
– Det kommer andra sedan som har fokus på det, säger hon och berättar om deras kommande utställningar.
– Vi har en annan abstrakt konstnär som heter Simon Gorm Andersen och där är det dystrare och allvarligare, säger hon.
En konstnär som undersöker ett allvarligt ämne är Mattias Käll.
– Han jobbar verkligen med miljöfrågorna. Hans konst har handlat mycket om naturen och hur växter och djurarter decimeras och förändras, säger Marita Jonsson.
Fabian Tholin framför målningen "Angkor Point" i formatet tre gånger två meter. "Det här är den största duken jag har gjort", säger han.
Naturen kommer även att vara närvarande i Lars-Olof Loelds utställning.
– Det är abstrakt skulptur, med en slags hyllning till strandskogen och solnedgångarna här nere, säger Marita Jonsson.
Tanken var även att ha en samlingsutställning på temat stad och land, men det blev bara staden. En av konstnärerna som deltar med sina verk är Ulf Wahlberg.
– Han var väldigt inne i 60-talets New York och den optimismen som var då, till att en del städer nu är ödsliga, säger Marita Jonsson, som ännu inte vet hur de olika konstnärerna kommer att gestalta staden, eller samtiden, i de kommande utställningarna.