Det fanns stunder under förra sommaren då Marita Jonsson, som driver konsthallen i Sundre tillsammans med maken Jon, befarade att säsongen 2020 skulle bli den sista. Till och med juni hade man tappat ungefär 80 procent av besökarna.
Men Körsbärsgården levde trots allt vidare. Nyligen inleddes vårens och sommarens konst- och kaféverksamhet. Farhågorna i fjol, att slutet skulle vara nära, är inte lika påtagliga, men läget fortsätter att vara skakigt, medger Marita Jonsson.
– Allting hänger ju på vad myndigheterna säger och hur restriktionerna ser ut framöver. Ligger de kvar kommer folk inte, det såg vi tydligt i fjol. Vi planerar för bästa möjliga, men i dagsläget är det omöjligt att veta hur mycket man kan våga hoppas på, säger hon.
Den pedagogiska konstverksamheten för barn och unga kommer att fortsätta ungefär som tidigare, likaså litteraturaftnarna – om än i coronaanpassad form.
– Förra året gjorde vi dem utomhus, och det fungerade bra. Det blir förmodligen samma upplägg i sommar. Problemet är att den delen av verksamheten blir väldigt väderkänslig.
Antalet utställningar kommer också att ligga i nivå med tidigare år. Men den internationella utställning som var tänkt till konsthallens nya paviljong förra sommaren får skjutas upp ytterligare ett år. Istället blir det bland annat ett retrospektiv om Björn Erling Evensen, som avled nyligen. Därtill planerar man att visa Siri Carléns konst, ett projekt som delvis gjorts möjligt tack vare gräsrotsinsamling under vintern.
Med andra ord blir mycket sig likt på konsthallen och skulpturparken i Sundre detta coronans år två. Marita Jonsson tror dock att besökarmönstren kan komma att förändras.
– Tidigare har vi haft mycket barnfamiljer och ungdomsgäng bland besökarna. Nu får vi snarare hoppas de lite äldre, de som vaccinerat sig nyligen och är hungriga på att komma ut göra saker igen, säger hon.
Och om de stannar hemma, vad händer då?
– Även om det går lite knackigt är vi inte beredda att stänga. Vi får anpassa oss för att hålla igång. De digitala lösningar vi sett på sistone är bättre än ingenting, men det blir inte riktigt samma sak. Vi behöver en plats att mötas, ta del av och diskutera konsten. Särskilt nu, när utvecklingen för konsten på Gotland är så bekymmersam. Så länge konstmuseet i Visby är stängt är det nästan vår plikt att hålla öppet.