Gösta Reiland reser mycket i sitt jobb som filmare. Strax före jul spelade han in en reklamfilm i Prag. Men julen och nyåret har han kunnat spendera hemma med familjen på gården i Sundre.
– Det är lite så att jobba med film. Det kan dyka upp ett jobb när som helst så man får vara standby hela tiden. Man är som en sjöman som jobbar en period och kan vara hemma en period. Men det gör ju också att vi kan bo här – så länge familjen är med på det, säger han.
På måndag är det dock dags att packa resväskan igen. Fast då för en lite kortare tur till Stockholm. Som ansvarig för fotot i filmen "Jag är Zlatan" ska Gösta närvara vid galapremiären. Filmen skulle egentligen ha gått upp på biograferna i september förra året, men så blev det inte på grund av pandemin och en ökad smittspridning.
– Jag hade nog trott att de skulle skjuta fram premiären igen, men nu verkar det som att den faktiskt bli av i alla fall, säger han.
Filmen "Jag är Zlatan" baseras på boken med samma namn. Boken, författad av David Lagercrantz och Zlatan Ibrahimovic, blev en dundersuccé när den släpptes 2011. Samme Lagercrantz står även för filmens manus, tillsammans med Jakob Beckman. Liksom i boken får publiken följa med den unge Zlatans under hans uppväxt i Rosengård i Malmö och vidare på hans makalösa resa till fotbollens verkliga finrum.
Arbetet med filmen påbörjades redan 2020. Mitt under den tilltagande pandemin i september drog inspelningarna igång i Malmö.
– Det är klart att det påverkade inspelningen. Men produktionen hade en plan och alla i teamet testades hela tiden. Det var otroligt viktigt att inte få in smittan och faktiskt klarade sig alla fram till näst sista dagen av inspelningarna. Då var den en i kamerateamet som testade positivt trots att han inte hade några symtom. Ingen annan blev sjuk, minns Gösta.
Var ni satta under tuffa restriktioner och såg till att hålla er för er själva?
– I Sverige var det inte så tufft, men när vi filmade i Amsterdam satte de oss på ett hotell långt utanför stan. Antagligen för att vi inte skulle lockas in till stan på fritiden, skrattar han och fortsätter.
– Överhuvudtaget har det varit mycket hårdare utomlands, med lockdowns på ett helt annat sätt än i Sverige.
I ett par fall fick filmteamet också tänka om kring inspelningsplatser på grund av pandemin. Bland annat kunde man inte genomföra de planerade scenerna som skulle spelas in på franska rivieran. Den miljön fick man i stället skapa på en annan ort.
I filmen gestaltas Zlatan av två lovande skådespelardebutanter. Dominic Andersson Bajraktari spelar den yngre Zlatan och Granit Rushiti spelar den lite äldre. I verkliga livet är också Granit en fotbollstalang med bakgrund i Malmö FF.
Har du studerat hur fotbollsfotografer jobbar inför inspelningen eller hur förberedde du dig?
– Nej. Vi har inte velat göra det som på TV och stå vid sidan av planen och filma. Jag och regissören Jens Sjögren diskuterade det mycket, att vi skulle vara med så att man verkligen får känna hur det är att vara där på planen. Jag har snarare tittat på filmer som till exempel "The Revenant", sådana filmer som är extremt nära och fysiska. Det har ju handlat mer om att vara med honom, det interna dramat som pågår mellan honom och världen runt omkring.
Det låter som en ganska stor utmaning?
– Jo, jag kan säga att det var fysiskt rätt ansträngande. Jag ville vara så fri som möjligt och bollen kunde ju gå var som helst. Då gällde det att reagera och hänga på och samtidigt läsa spelet. Det var rätt okej att följa Dominic, den yngre Zlatan, med kameran. Men Granit är en sjukt bra fotbollsspelare och när han fick bollen och stack i väg var det helt omöjligt att hänga med. Det gick bara inte. Då får man hitta andra tekniska lösningar. Men jag kan säga att jag fick springa så mycket att jag gick ner två pinnhål i bältet, skrattar han.
Han lovordar sina medarbetare, inte minst en annan gotlänning, Emil Hall, som arbetar som grip eller passare.
– Han är en trollkarl när det gäller att lösa saker och ting som handlar om att föra fram kameran. Han är bland annat gammal skejtare och hade en el-skateboard som han stack iväg på. Han kom upp i helt andra hastigheter och kunde följa Granit. Sen kanske han hoppade av och så tog jag över kameran. Det är det som är så kul med film att hitta lösningar. Det är planering och pusslande och ett teamwork där alla verkligen är lika viktiga.
För några år sedan vann Gösta en Guldbagge för bästa foto i filmen Flocken. På frågan om han tror att han kan upprepa bragden med sitt foto i Zlatan-filmen blir svaret nja.
– Jag tycker det är konstigt att tänka på Guldbaggar eller andra priser överhuvudtaget. Det är inte så intressant.
Gösta är uppväxt i Stockholm, men tillbringade många somrar på Gotland som ung eftersom hans far var veterinär och vikarierade här om somrarna. Flera år bodde han i New York men han fick nog av storstaden. Han längtade till landet, till Gotland. För snart 20 år sedan köpte han och hans familj gården i Sundre.
Vad gör du när du är ledig och hemma då?
– Jag målar i min ateljé och struttar runt här på gården, sköter om lammen och markerna. Jag rör mig väldigt lite utanför Sundre när jag är hemma. Det är ju här jag vill vara. Jag älskar den här platsen.
"Jag är Zlatan" går upp på biograferna runt om i landet den 14 januari. Den har dock redan haft premiär i Italien i november i fjol. Filmen fick fina recensioner och rusade direkt upp som tvåa på bio-topplistan och sågs av inte mindre än drygt 120 000 personer redan den första helgen.
Är du nöjd med filmen?
– Ja, jag hoppas att den är underhållande. Jag tror att den kan vara det, inte bara för folk som är intresserade av fotboll. Fotbollen är ju bara en del i historien. Den andra delen speglar ett liv, Zlatans, och personerna runt om honom som har varit viktiga. Jag tycker att regissören Jens Sjögren har gjort ett otroligt jobb. Många skådespelare var amatörer och det var jättekul att se hur de utvecklades. Dominic och Granit blev ju verkligen Zlatan. Det var imponerande att se.
Tror du att Zlatan dyker upp på premiären?
– Nej, det kan jag inte tänka mig, inte med pandemin och allt. Men jag vet att han och hans familj har sett den och att han tyckte den var bra. Det känns jättekul!