Ardre-Ljugarn Teatern har sedan starten 2010, använt sig av texter av socknens egen David Ahlqvist. Bland annat har man framfört ”Nattrocken” och ”Hälsobrunnen”. När det denna gång inte fanns någon självklar text att använda, skrev istället regissören Elisabet Harring tillsammans med Lena Lingvall, ett eget manus i David Ahlqvists anda.
– Många har sagt att det är den bästa föreställning vi har gjort, men det kan ju också ha att göra med att vi är många som har jobbat ihop länge, säger Elisabet Harring.
I april spelade de åtta föreställningen av nyskrivna ”Hamntrubbel” för utsålda hus.
– Det var jättemycket folk och många som inte fick biljetter och det kom önskemål om nya föreställningar, men vi hade inte möjlighet då, säger Elisabet Harring.
Ardre-Ljugarn Teatern har gett höstföreställningar förut och det har visat sig vara ett lyckat koncept. Så på publikens begäran spelas ”Hamntrubbel” från fredag åter i Ardre bygdegård, i dagarna tre. För ensemblen blir det ett återtag efter närmare ett halvårs speluppehåll.
– Det känns kul och det sitter nog ganska bra också – vi har väldigt roligt i det här gänget, säger Elisabet Harring.
För Bottarveteaterns del har det bara hunnit gå en månad sedan sommarens sista föreställning av ”Kum ihåg Snapen” vid Bottarvegården i Vamlingbo.
– Det gäller att vi kommer ihåg allt, säger Roland Olsson, manusförfattare och medverkande.
Liksom i Bottarveteaterns tidigare föreställningar avhandlas landsbygdsfrågor med både humor och allvar. Men till formen skiljer sig ”Kum ihåg Snapen” från tidigare föreställningar, med bland annat inslag av bild- och videoprojektioner.
– Jag var väl lite skraj för att folk skulle tycka att "det här är inte Bottarveteater", men det har tvärtom varit väldigt positiv respons. Vi spelade 19 föreställningar och det har varit nästan fullt, säger Roland Olsson.
Nästa helg tar de sig, liksom många gånger förr, till Othems bygdegård för dubbla föreställningar.
– Det har blivit lite av en tradition. De frågade oss en gång i världen om vi hade lust att spela i bygdegården. Vi tänkte att det kunde väl vara kul och på den vägen är det, säger Roland Olsson.